Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Lunds domkyrka byggd af italienare. Af Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUNDS DOMKYRKA BYGGD AF ITALIENARE
415
Från det tidigaste germanska skedet
står ännu i dag ett minne, som kan
anses som ett tecken på arten af den
germanska källans inverkan på arkitekturen,
nämligen Teodoriks graf. Dess
utseende är bekant -— en rotunda i två
våningar, täckt af en ur ett enda
klippblock uthuggen kupol. I den
häpnadsväckande monoliten äro ännu som en
sorts dekoration de hakar eller »tänger»
kvarlämnade, som utsparades då
blocket formades för att gifva fäste för
transportmaskinerna. Vissa ornament
här erinra om järnåldersspännen, men
de spela en liten roll i fasadernas
utseende, som med sina dubbla arkader äro
en ren produkt af det land som byggt
Coli-seum. Ett annat nordiskt drag ligger i
mo-nolitkupolen. Hvilket tilltag! Mendockså
betydelselöst för byggnadens konturer.
Tysken I. Haupt, som ifrigt letar efter
»germanische Früh-Kunst», fäster en stor
vikt vid detta, att höfdingens graf
liksom hans fränders i norden täckes med
en enda sten. Han tänker på
gång-grifterna endels och endels på
ättehögar. Tanken tills vidare dock mera
poetiskt än vetenskapligt värdefull. Det
har påpekats, att de smycken och
svärdprydnader, som den efter goterna
följande barbarströmmen — longobarderna
— medförde och tillverkade, skulle varit
betydelsefulla för den senare
lombardiska konstens formbildning. Denna
longobardkonst var en slöjd lik vår egen
under yngre järnåldern. Och liksom
hela den germanska världen rönt
inflytande af romersk-antik konst, fått smak
för de där förekommande djurfigurerna
och på sin särskilda fason efterbildat
dem och därmed skapat en ny stil
— djurornamentikens —, på samma sätt
skulle i Norditalien kommit till stånd
ett äktenskap mellan longobard-konst
och romerska former, som resulterat i
en egenartad stenplastik, med afskräc-
kande, otympliga, platta figurer och
sirliga, väl ordnade remflätningar.
I undertecknads ögon är det dock
troligare, att den lombardiska konstens
(äfven ornamentikens) konstituerande del
uteslutande är baserad på orientaliska
element. Hur som helst gäller den
eventuellt nordiskt-italienska föreningen
i Norditalien blott ornamentet. De få
bibehållna arkitekturerna före tiden
omkring 1100 äro lätt förklarliga ur antik
förvanskad tradition eller östliga
förebilder.
Efter år 1000 börjar däremot en
kraftig inhemsk arkitekturskola i
Lombardiet, som utvecklar sig ungefär
parallellt med den samtida tyska. I
anslutning till denna reser sig också
skulpturen till en liflig och intressant
verksamhet.
S. Ambrogio i Milano är det mest
kända exemplet. Delvis bestående af
äldre delar är hon mest berömd för sitt
väl genomförda hvalfsystem — en
berömmelse som växlar i omfång efter de
olika dateringar som fästats vid henne.
Attahundratalet säga, som vi redan
nämnt, somliga. Då vore hon ett
mirakel. Mellan 1000 och 1200 växla de
mera trovärdiga dateringarna; af
ove-dersägligen högre ålder är emellertid
planen, åtminstone delvis. Här finns
enligt gammalkristen sed en stor
förgård, atrium. Många detaljer från
äldre tider återstå äfven, som göra
kyrkan ur relik-synpunkt till en af
världens allra mest vördnadsbjudande.
Portalens snidade trädörrar äro troligen
från biskop Ambrosii egen tid. Det
var framför dem han förbjöd kejsar
Theodosius att inträda i helgedomen,
då denne kom från blodbadet i
Thessa-lonica. Först efter bot och bättring
fick han inträda (säger legenden).
Vidunderliga reliefer betäcka
pelar-kapitäl och portalinfattningar. Centaurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
