Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kvinnorna i Byrons lif. Af Karl Warburg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
karl warburg
varit benägen för offentlig
äktenskapsprocess, slog nu om, antagligen emedan man
insåg sig intet kunna bevisa, och yrkade
i stället på privatarrangement. Genom
Byrons vän lörd Hollands och andras
bemedling kom nu ett sådant till stånd.
Ett villkor, som Byron och hans
vänner yrkade på, var, att lady Byron skulle
uttryckligen förneka de gemena rykten,
som utspridts rörande orsakerna till
hennes skilsmässokraf. Hobhouse har i sin
1816 affattade, ehuru först 1909
publicerade redogörelse för skilsmässan
omtalat, att det ena af dessa rykten var, att
Byron skulle stått i ett otillåtet
förhållande till sin halfsyster, Mrs Augusta
Leigh, åtminstone före äktenskapet,
möjligen äfven efteråt, ett rykte, skrifver han,
som lady Byron naturligtvis högtidligt
förnekade härröra från henne. »De vänliga
ordalag i hvilka hon alltjämt brefväxlade
med Mrs Leigh innebära också», yttrar
Hobhouse, »ett vittnesbörd, visserligen
icke om Mrs Leighs oskuld — ty hon
behöfde ej ett dylikt — men om lady
Byrons.»
Den andra beskyllningen rörde ett
annat brott, som Hobhouse betecknar
såsom »möre enormous», men han
förklarar likväl att det kanske var mindre
fasaväckande *.
Lady Byron undertecknade också ett
uttalande att intetdera ryktet härrörde
från henne eller hennes familj och
lofvade äfven skrifva under, att intet af dem
skulle ha anförts, om saken hade gått
till domstol.
Men hur det nu var, detta papper
fick aldrig Hobhouse i handom, och
tydligen för att hafva motmaterial, i fall
ryktena skulle förnyas, uppsatte han sin detal-
* Skulle detta möjligen ha varit den
konstiga historia om ett omedvetet tvegifte, som
Karl Bleibtreu hört omtalas af en frände till
Byron, och hvarpå han byggt en hel teori?
(Jmfr »Die Gesellschaft» 1897).
jerade redogörelse för skilsmässan, belagd
med en mängd autentiska handlingar,
bref m. m.
Tillsvidare kom heller intet ut till
offentligheten, äfven om det hviskades och
tisslades rörande den smutsiga saken i
societetens alla vrår, med lady Caroline
Lamb som korförare.
I mars 1816 undertecknades
separationsurkunden med detaljerade
bestämmelser om förmögenheten, eventuellt arf o. d.
En månad senare lämnade Byron för
alltid England. Sin hustru och dotter
återsåg han aldrig.
Det hade nog ej behöfts så stora
ansträngningar för att finna anledning till
skilsmässan, ty det borde kunnat ske
utan svårighet. De båda makarnas
lynnen voro ytterst olika. Byron var
dessutom vid denna tid i hög grad nervös
pä grund af sina ekonomiska
vanskligheter.
Deras karaktärer och åskådningar
voro motsatta. Hon förstod dessutom ej
Byrons sätt att yttra sig i paradoxer, att
göra sig värre än han var, till en dämon
i människohamn — »fanfaron de vices»
—, hon tog allt hvad han sade för
kontant och bet märke i hvarje öfverord, ty,
som Hobhouse anmärkte, var hon totalt
blottad på humor och ironi.
Svartsjukan skulle ju möjligen ock
kunna ha spelat in, helst Byron såsom
direktör vid Drury Laneteatern kom i
beröring med aktriser, men i hvarje fall är
Jeaffresons antagande att Byron redan
fore brytningen skulle ha stått i förhållande
till Shelleys halfsvägerska aktrisen Jane
Clairemont, hvilken, såsom framgår af en
brefväxling, kort efter skilsmässan
trängde sig på honom och sedan blef mor till
hans dotter Allegra, bevisligen oriktigt.
Hur som helst — lörd och lady
Byron voro ett omaka par, och lady Byron
synes alldeles icke ha förstått sin makes
individualitet med hans fel och förtjäns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
