Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Porträtt af Erik Gustaf Geijer. Af G. Göthe. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTRÄTT AF ERIK GUSTAF GEIJER
155
»idealiserade», och dock äro de
tecknade med en mer än vanligt säker
di-lettantpenna och ge, i synnerhet profilerna,
ett så personligt tycke af modellen, att
man för ingen del ville undvara dem
— allra helst som de äro de enda
porträtt man äger af Geijer under nära
tjugu år (1810—1829).
1829 är Geijer 46 år. Detta årtal
återfinnes på den byst af Geijer, som
Byström modellerade under den tid, då
skulptören stod i beröring med Geijer
med anledning af Linnémonumentet i
Uppsala. Hvarken som porträtt eller som
skulptur säger den synnerligen mycket. En
snäll och välvillig man, afbildad med rutin
och otadlig smak! Byströms anlag låg
öfver hufvud taget icke åt porträttkonsten.
Och dock bör bysten äga en viss
åtminstone yttre plastisk likhet, alldenstund
Byström lär ha modellerat densamma
med ledning af den ansiktsmask han
tog af Geijer — en procedur, som
denne fann »högst obehaglig».
En bild af helt annan och större
betydenhet är den stora, med den förra
samtidiga bröstbild, målad i olja af J. G.
Sandberg, som studentnationernas
kuratorer i Upsala d. 12 Oktober 1829
öfverlämnade såsom gåfva från kåren till
dess vördade och populäre lärare.
Originalet äges af Geijers ende efterlefvande
son i Stockholm. En replik finnes på
Värmlands nation, och en långt senare
och mindre (af 1843) på Gripsholm.
Porträttet har många gånger
reproducerats och torde vara det allmännast
bekanta af alla Geijers-bilder. Det visar
oss Geijer i sin krafts dagar med en ljus
blick och min i det manligt vackra
anletet och med den blandning af manlig
stolthet och barnslig godhet, som var
Geijer egen. Det bringar i erinring
Fredrika Bremers ord om Geijer (1842): »Så
mycken innerlig godhet lefver eller
hvilar i hans uppsyn, och i hans ögon
E. G. GEIJER. PENNTECKNING AF
AMALIA VON HELVIG. Tillhör
fru Anna Hamilton-Geete.
brinna ofta så vackra stjärnor.» Men man
bör bestämdt skilja på Sandbergs
originalmålning samt reproduktionerna i litografi
och träsnitt.* Mer och mindre ha nästan
alla dessa andra-hands kopior skattat åt
tidens förut omtalade lust att »försköna»,
rättare sagdt »försötma» typen.
Originalet är jämförelsevis friskt
upp-fattadt och utfördt med den vederhäftiga
saklighet som är Sandberg egen. Geijers
intima väninna Malla Silfverstolpe såg
det i Sandbergs atelier och kallar det
»förträffligt lyckadt», och Geijers egen
dotter fann det vara »förträffligt och
ännu i senare år bättre än något annat
återge hans min, blick och hållning».**
* Ett rentaf afskräckande prof på, huru en
eftertecknande artist kan vanställa ett vackert
original, är det porträtt af Geijers maka, som
intagits i Erdmans monografi. Originalet, en
blyertsteckning af Troili, är något af det
själfullaste och finaste i porträttväg man kan se.
** Originalet är ljusare i tonen än vår af
bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
