Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Porträtt af Erik Gustaf Geijer. Af G. Göthe. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
G. GÖTHE
E. G. GEIJER. PENNTECKNING AF
AMALIA VON HELVIG. Tillhör
fru Anna Hamilton-Geete.
Jag har därmed citerat en person,
hvars intyg af flera skäl måste tilldömas
stort värde, och hvars omdömen om
flera Geij’ers-porträtt mig meddelats af hans
dotterdotter, som godhetsfullt tillåtit mig
att här åberopa dem.
Troligen något år senare än den
Sandbergska oljemålningen är det i profil
tecknade porträtt som Fredrika Bremer
utfört. Hon var personlig vän till Geijer,
men dilettant i konsten.* Grefvinnan
Agnes Hamilton fann det knappast alls
likt, men tillade, att Fredrika Bremer
dock genom den uppåt riktade blicken
försökt inlägga en föreställning om Geijers
inspirerade uttryck, då han talade i
ämnen, som intresserade honom.
* Återgifvet i träsnitt i Ny 111. Tidning 1883,
sid. 18., hos N. Erdmann, i G. Adlersparres
och S. Lejonhufvuds Fredrika Bremer-biografi
samt i Ord och Bild 1898, sid. 464.
Det kan ju för kontrastens skull vara
intressant att höra Fredrika Bremers
beskrifning på Geijer vid deras allra
första sammanträffande, på Årsta 1835.
Hennes första intryck var missräkning. Hon
hade med förtjusning läst hans skrifter
och »tänkt sig Geijers gestalt mäktig,
stor, kraftfull som hans tankar och hans
språk», men finner »en liten fryntlig man
med ’magen rundad af fetma’, munter,
något vårdslös, med sammanlupna,
plirande ögon». Men hon erkänner att
Geijer, den främmande herrn!, den gången
var generad. Snart lärde hon att
personligen hålla af honom, och hon såg
honom då med andra ögon — i dubbel
mening.
Senare, 1837-38, skrifver hon engång
om Geijer: »Han är bra litet skön och
i de flestas tycke bra litet behaglig, men
mig behagar han, mig synes han skön
i sitt allvar, sin godhet, sina raptus af
vildt lynne. Han liknar sina skrifter,
åtminstone för mina ögon; det ligger ett
slags muskelkraft i hela hans väsen, han
är själfsvåldig men inom en sfär af
renhet och harmoni» o. s. v.
Den flitiga porträtt-tecknarinnan Maria
Röhl har upprepade gånger sökt fästa
Geijers bild på papperet.* En har jag
redan nämnt. Den mest bekanta är
den jämförelsevis stora bröstbild, som Joh.
Cardon litograferat och som jämte den
Sandbergska bilden torde vara det mest
spridda och bekanta af alla
Geijers-por-trätten.
Geijer är här betydligt äldre än på
Sandbergs målning af 1829. Den af Maria
Röhls teckningar som bäst motsvarar
Car-dons litografi är daterad 1843. Det
bur-riga håret har glesnat och lagt sig ned,
polisongerna äro borta, minen är leende,
god, kvinnligt vek. Det var ju helt
naturligt, att det något feminina tycket i
* Ett af dessa porträtt, från 1830, är
återgifvet i Ord och Bild 1904, sid. 133.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
