Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Josef Kainz. Af Fritz Telmann. Öfversättning från författarens manuskript. Med 3 bilder - Litteraturkritik — konstkritik. Några ord i konstkritikens tjänst. Af A. Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURKRITIK — KONSTKRITIK
557
utländsk litteratur (Byrons »Kain»,
»Sar-danapal» och Beaumarchais’ »Figaros
bröllop»).
Som skald har han också försökt sig —
han efterlämnar ett afslutadt bibliskt drama,
»Saul». Han var dessutom en briljant
amatörfotograf och uppfinnare af tekniska
småsaker. En af sina talanger,
regissörstalangen, fick han ej tillfälle att här utöfva.
Burgteaterns förre direktör, Schlenter, ville
ej gifva Kainz den befattning som regissör,
som denne eftersträfvade, enär han fruktade
att Kainz’ stora begåfning på detta område
kunde blifva farlig för hans egen ställning.
Den nuvarande direktören, baron Bergen,
uppfyllde Kainz’ önskan; men den kejserliga
utnämningen kom dagen före hans död.
Liksom alla öfverlägsna begåfningar
uppväckte Kainz icke blott beundran utan också
fruktan hos de mindre. Dessa kunna nu
andas ut här vid Burgteatern, när de icke
längre behöfva stå i skuggan af en större.
LITTERATURKRITIK — KONSTKRITIK
NÅGRA ORD I KONSTKRITIKENS TJÄNST
AF A. BÆCKSTRÖM
ENT EMOT litteraturen å den ena
sidan intar all bildande konst —
dit vi i detta sammanhang vilja
räkna: musik, måleri och grafik,
arkitektur och skulptur samt scenisk konst*
— å den andra sidan en egendomlig
ställning i följande afseende.
Litterära verk analyseras och
kritiseras med hjälp af sina egna uttrycksmedel;
de handteras ju med sitt eget modersmål,
nämligen med ordens språk.
De nyssnämnda bildande konsterna åter
ha såsom sina direkta uttrycksmedel, såsom
sitt originalspråk: ljud, färg, linier, form (för
arkitekturen såväl yttre som, till skillnad
från skulpturen, inre d. v. s. rymdbildande
form) eller allt detta i en viss samverkan
(såsom för den sceniska konsten, i den
mening den ofvan uppfattats). Således i
hufvudsak skilda originalspråk för de olika
konstarterna. Blott icke ord.
Ett konstens verk är ju — för att nu
öka de redan tallösa definitionerna därpå
med ännu en — en med personligt orga-
* Hvarmed här naturligtvis åsyftas ej det
mekaniska reproducerandet af rollhäftets ord, utan den
höga konsten att, med tonfall, mimik och rörelser
såsom förmedlare, tolka fram själfva själen och
temperamentet i dessa ord, att förläna scenens lif
åt innehållet af skådespelets många ord.
niserad intensitet skapad knutpunkt för
associationer. Associationer, som återigen,
idealiter alla, böra utlösas hos åhöraren,
resp. åskådaren inom hans öras eller ögas
språksfärer. Således oförmedlade af alla
ord.
Men analysen och kritiken, d. v. s. den
mellanpersonliga tolkningen och
granskningen af dessa bildande konsters verk
måste betjäna sig, också de, af — orden;
såsom ett öfversättningsspråk, såsom en
tolkningsdialekt.
Detta egendomliga förhållande, som
visat sig ha sin största fara däri, att de yngre
arterna af kritik lockats att gå i fotspåren af
den äldsta och mäktigaste, litteraturkritiken,
och att i mycket, utan djupare
själfbesin-ning, upptaga dess för den utbildade
metodik, har varit af en oerhörd betydelse
inom de bildande konsternas historia. En
betydelse framför allt olycklig och
förvirrande.
Både tänkare och konstnärer ha därför
också tid efter annan försökt att uppdraga
rågränser mellan de olika konsterna.
Lessing t. ex. sökte ju för sitt tid något klargöra
»Die Grenzen der Malerei und Poesie»;
Klinger mellan »Malerei und Zeichnung»
o. s. v.
Detta dock företrädesvis ur konstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
