Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Julskymning. Af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julskymning
641
dig att giftas in i familjen. Själf var
han inte ohågad; han var ensam,
började bli gammal och behöfde någon som
skötte om sig. Frampå hösten togo
dessa äktenskapsfunderingar ny fart,
fastän det ändå gick någorlunda långsamt,
då man å ömse sidor inte ville visa att
man var angelägen. Prästen påminde
sig hvad han annars aldrig kom ihåg
— att han gjort universitetsstudier och
— dessa voro ju bara bönder. Och mor
Eskilson tänkte på sköldebrefvet och på
adelsblodet — Prästen — var han
annat än bonde, där man såg honom i
höstens oväder komma klifvande på de
uppblötta vägarna med kaftanskörten
upphäktade med säkerhetsnålar, en tom
potatissäck öfver axlarna mot regnet,
och på fötterna järnbandade träskor?
Men den som borde varit mest
intresserad af affären, Justina, den äldsta
dottern, såg ut som om saken inte
angick henne. Hon ägde moderns svunna
tattarskönhet, fast med något förfinadt
öfver dragen. Som hon var äldst var hon
inte längre så ung, och pastorn kände
sig hjärtinnerligt förnöjd med att en vis
försyn bevarat Justina enkom åt honom.
Tänk — enkom åt honom! Och allt
mera belåten kom han de ruskiga
höstaftnarna till Granhyttan och klef med en
menande mysning in i köket, sedan han
skrapat träskorna af fötterna ute i
farstun. Och med en grymtande pustning
sjönk han ovigt ned bredvid
Granhytte-bonden, med hvilken han brukade ta ett
parti kort, och hvilken var glad att ha
blifvit tillräckligt gammal för att aldrig
mer behöfva bli tillfrågad i viktiga
frågor, vid hvars afgörande hans vilja blef
lika med noll. — När de två gubbarna
blifvit bordsatta och fått en
Höganäs-mugg med humleöl bredvid sig på
fönsterbrädet, ur hvilken de omväxlande
togo en klunk, och spelet gick, drog
Justina sig bort till de andra, som sutto
Ord och Bild, iç:e årg.
vid fällbordet i spiselvrån med slöjd och
spånad, dröjde en stund bredvid dem,
och gick så ut. Det var mycket i
kostallet som skulle bonas med till natten.
Modern prisade henne att hon skötte
kreaturen så väl. Med hjälp af
drängen gjorde hon mans arbete. —
Hösten gick sin ensliga gång.
Dagarna linjerade upp sig i regngrått —
i dimblått, i tövädrets slask —- i
frostnätternas silfver. Så frös på en natt
hela naturen. Sjön stod med förfärande
kyla och gapande svart i det
silfver-stänkta landskapet. Det knäppte i
trädstammarna, i husens stockverk small skott
på skott. Vägarnas hjulspår lågo med
hårda knifskarpa kanter, som sårade
kreaturens fötter. Ännu gingo de ute
och nafsade efter gräs på klöfvervallarnas
vissnade tufvor.
Efter Andersmässan gledo dagarna
snabbt. Och som ned mot det eviga
mörkret. Ty ingen snö hade ännu
fallit. Och de molnhöljda
decemberdagarna lågo öfver trakten som ängslande,
tunga fällar, under hvilka man blott med
möda kunde andas.
Lazari dag föll ändtligen den första
snön.
Efter gudstjänsten såg man pastorn
på vägen till Granhyttan, åkande i en
gammal kapplöpningssläde dragen af en
rödbrokig stut. Den gråsprängda
hår-manken, lurfvig och stor som ett kråkrede,
var intvingad under kyrkhatten, och
flikarna af en hvit snibbhalsduk smekte
den ojämnt bortskrapade skäggstubben.
Drängen Germund stod ute på
gården och tog emot stuten, som han höll
vid hornen medan pastorn gick in.
Länge varade icke besöket. Kanske tio
minuter. Prästen kom åter ut, hans
små svarta ögon blinkade mot solens
hvassa eld öfver snön. Han klef med
långa steg bort till stuten, de röda saf-
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
