Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur, bokmarknaden
Fredrik Röök, Stridsmän och sångare. Svenska
essayer. Stockholm, Alb. Bonnier.
äET KAN SÄTTAS IFRÅGA,
huruvida termen essay med rätta
tillägges samtliga de uppsatser,
docenten Böök i sin här
föreliggande bok förenat, och frågan har ej blott
formell betydelse. De vackra hyllningar till
några af våra främsta nu lefvande
författare, som där upptagits, tåla för visso att
läsas om — framförallt väl artikeln om
Heidenstam —, men de hade måhända
lämpligare sparats till en annan gång.
Till dessa sluter sig en uppsats om »
Dikten och verkligheten», som behandlar ett
par punkter af detta stora ämne, — det
omfattar i själfva verket en god del af
estetiken. Förf. anger skillnaden mellan
berättigad och oberättigad modellskildring
med orden: »den förra begagnar
verkligheten i konstens tjänst, den senare konsten
i verklighetens.» Formuleringen är träffande:
tillämpningen af satsen lär i alla fall, som
ofta händer, blifva kinkig nog. Häraf drager
nu förf. den slutsatsen att all
tendenslitteratur -—- såsom sådan —■ är förkastlig.
Jag fruktar att det föga tjänar till att
diskutera denna gamla stridsfråga; det hänger
till sist här som annars på sättet. Att
harmen gör vers — och goda vers — är
förresten en gammal erfarenhet, som förf.
inte synes böjd att bestrida. Man skulle
i fördömandet af tendensen kanske vilja
spåra ett uttryck af den klassicerande
konståskådning, som nu skymtar på flera
håll. Den är gifvetvis lika berättigad som
den naturalistiska eller den romantiska,
men — litteraturhistoriens vittnesbörd
intygar det — i sin ensidighet farligare, i
det den hos efterföljare blir den mest sterila,
leder till tom akademism och litterärt
snobberi. Verkligheten är och förblir till slut
konstens föryngringskälla, det tror jag äfven
doc. Böök skall vara med om, och om han
här teoretiskt och annars någon gång
prak-tisktbekämpat tendenslitteraturen, så kan man
dock ingalunda beskylla honom för
formalistisk akademism. I sin ovanligt framgångs-
Fot. Rahmn, Lund.
FREDRIK BÖÖK.
rika bana som kritiker har han yppat ett
kraftigt temperament och mycken
kampglädje; han är själf ingalunda ängslig för
att taga ståndpunkt, och hans
afskedshälsning till slagna motståndare brukar
ingalunda vara ett Requiem utan ett Jubilate
med trumpeter och cymbaler.
Men det är tid att komma till bokens
kärna, de litteraturhistoriska uppsatserna.
De inledas af en karakteristik af Runius,
liffylld och entusiastisk, medryckande äfven
om man på någon punkt skulle hafva inte
just en invändning, men en reservation.
Den gamle sångaren, en tid litterärt
föraktad, har åter kommit till heders, och med
all rätt, ej blott som en älskvärd svensk
typ utan ock som en skald af rang inom
sitt område. Var han en slarf för öfrigt,
så var han som konstnär både kunnig och,
när det gällde, samvetsgrann; det skulle
kunna filologiskt bevisas af hans vers, t. ex.
då han i Nimrods Skäkta tar sig för att
skrifva hexameter med iakttagande af
latinska positionsregler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
