Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Dolorosa. Af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOLOROSA
AF HUGO GYLLANDER
Och kungen låg på sitt läger,
han var pinad till döds af lek.
Han vred sig hit, och han vände sig dit,
men sömnen gäckande vek.
I hans öra dröjde ett eko
af sånger och strängaspel,
af stolta tal i hans stolta sal,
af fraser utan fel.
Och det skymtade för hans blickar
en skiftande syn af makt,
af formers dans och af färgers glans,
af världens hela prakt.
Men ständigt därbakom skorrar
en kall och skärande ton.
Och han vred sig i harm, med kval i
barm,
och han mumlade: »Histrion!»
Då såg han en flicka nalkas
i skönhet aldrig spord.
Hennes blick var ren, hennes panna
sken,
hennes kjortel doftade jord.
Hon lade sin hand på hans hjärta,
tills harmen och kvalen flytt. —
Hans slott sjönk i grus, men hans själ
blef ljus,
och han kände, att allt var nytt.
»Hvem är du», hviskar han sakta,
du läkande, milda hamn?
Hvar ståndar din borg förutan sorg?
Ack, säg mig din börd och ditt namn!»
— »Jag är född ur jämmerns sköte,
jag är döpt i tårars ström,
och mitt hem är där som intet är,
och min enda skatt är dröm.
Jag är sprungen ur allt det starka,
som burit sin plåga på jord,
som aldrig svek sin plikt för lek. —
Jag är kärnan och sanningens Ord.»
Och kungen bad: »Låt mig hvila,
låt mig undan mitt armod dö!
När hämtar du mig och för mig till
dig,
du sanningens rena mö?»
— »När guld blir stoft för ditt öga,
när det hårda synes dig huldt,
när din blick blir förbytt och ditt sinne
nytt,
när ditt lidandes mått blir fullt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
