Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Frederik van Eeden. En biografisk studie af Poul Bjerre. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
poul bjerre
af psykologiska iakttagelser af
människo-lifvet, de väfva äfven samman en stor
kunskapsmassa, som endast har föga
direkt sammanhang med människorna. Van
F.eden har försökt att på detta sätt
skissera otaliga spörsmål, som röra sig i
hans alltomfattande själ. Han breder ut
sig öfver i:eologiska, filosofiska,
konsthistoriska och sociologiska problem.
Framför allt framlägger han sin drömlära, på
sådant sätt att man förstår att denna
ligger honom särskildt om hjärtat.
Drömmen är för honom en tillvarelseform
jämställd med det vakna lifvet. Man kan
genom uppöfning liksom öppna vägen till
denna tillvaro och därigenom göra sitt lif
rikare. Törhända är det hans afsikt att
utarbeta denna lära vetenskapligt, och
törhända skall den då vinna mera genklang.
Det kan icke förnekas, att den i sin
nuvarande form mest verkar underlig.
I ett af sina dramer, Ysbrand, har van
Eeden varierat sitt grundtema, den inre
frigörelsen, på ett sätt som torde verka
absurdt på de flesta men som dock vid
närmare skärskådande döljer en sublim
skönhet.
Ingen inre frigörelse kan komma till
stånd utan ett bortdöende af mycket som
dittills förefallit väsentligt. För att kunna
nå det enda väsentliga måste man afstå
ifrån mycket, som både kan vara af
intresse och ha värde i och för sig. Men hur
går det, om denna utveckling drifves till
sin spets, om allt som binder en människa
vid lifvet clör bort för henne utom just
den allra innersta punkten i hennes själ?
»Ysbrand» är svaret på denna fråga.
Han har älskat och kärleken har för
honom varit det enda. Den har gått under,
och nu lefver intet annat kvar än dess
brustna minnen. Han går bland
människorna i fullständigaste isolering. De äro
för honom en sorts brutala, obegripliga
väsen, och för dem är han den stackars
dåren som efver på nåd. Endast en ung
flicka förstår honom, och endast med
henne kan han tala. Eljest är hela hans lif
uppgånget i lyssnande till den enda
sträng, som ännu dallrar i hans själ. På
samma sätt som hörseln vinner ökad
styrka hos den bländade, har denna enda
känsloton nått en sällspord intensitet och
skönhet. Tack vare den förnimmer han
naturen på ett underligt, öfversinnligt sätt.
Men så bryter den tragiska konflikten in
och sköflar äfven detta sista område, som
lifvet skonat. Det kommer bud att
Ysbrand fått ärfva en förmögenhet. I
stället för att alla förut sökt bli af med
honom, söka de nu locka honom till sig.
Och på samma gång eftersträfva de att
få honom inspärrad, för att på så sätt
kunna bemäktiga sig hans pengar. De
lyckas. Dramat slutar med en
fruktansvärd seen, då Ysbrand aflores från
hospitalsläkarens mottagningsrum till
afdelningen för oroliga, för att där i en cell
få genomlefva det sista bortdöendet. Han
går alltså under, men han går under i
samma känsla med hvilken Kristus dog på
korset. Det är för van Eeden den inre
befrielsens slutmål.
»Ysbrand» har gått öfver åtskilliga scener
på kontinenten, och det är att hoppas, att
det äfven snart finner vägen hit. Det
föreligger i öfversättning.
För dem som önska taga närmare
kännedom om van Eedens litterära arbeten
kan det nämnas, att fortsättningen på »Den
lille Johannes» är utkommen på svenska
under titeln Ut bland människorna. I
tysk öfversättning föreligger en tredje
Jo-hannes-bok med undertiteln Blätter der
Liebe samt dikten Ellen\ inom kort
utkommer äfven hans stora tragedi Der Bru~
derkampf. —
Det kan törhända förefalla underligt
att van Eeden med sin starkt utpräglade
och tidigt visade litterära böjelse gaf sig
in på läkarens praktiska bana. Men detta
var nog lika naturligt för honom, som det
var att han icke i längden stannade på
denna bana. Han hade behof efter större
och grundligare vetande än man får
genom böcker, och han ville lära känna
lifvet genom den direkta beröringen med
sina medmänniskor. På tal om valet af
bana, nämner han själf något om att
läkarens naturstudier lockade honom mera än
filologien och att läkarens karriär i
Holland erbjöd flera chancer än författarens.
Sannolikt ville han väl också kunna hålla
sitt diktande fritt från alla ekonomiska
hänsyn. Striden mellan att säga hvad
man själf vill ha sagdt och att säga hvad
människor vilja höra ha väl alla diktare
fått pröfva på. Och de som verkligen
satt producerandet af andliga värden som
sitt mål, de ha också känt den eko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
