Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fröding och Heidenstam. Ur en brefsamling i Sveriges författarförenings arkiv, meddeladt af Ruben G:son Berg. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruben g:son berg
184
doms fantasifärder att skrifva om, men
jag vet icke om det kan blifva något
mänskligt af det. Min
divansbordspoetiska period är visst Ii alla fall slut snart
— det blir mig allt svårare att skrifva
snällt och roligt».
Själfva juldagen sände Fröding åter
en lång epistel, denna gång ljusare i
tonen:
»Jag har i dessa dagar begynt följa
ditt råd att ränna på skidor och
känner mig betydligt hjältelikare nu än förr,
ehuru jag ibland har anfall af feghet,
när backarna äro för branta.–
Den nya platsen i akademin? Ja,
det blir väl Melin kan jag tänka äller
någon professor. Eller skulle de
möjligen göra en sådan där våldsam
vändning igän, som när de valde in
Rydberg och Snoilsky, och välja dig äller
Levertin? Tror det dock inte —
möjligen framdeles Levertin, när han blifvit
mer varm i professorskläderna.
Jag tycker icke mycket om
akademin och kan icke finna att den
någonsin haft någon riktig areopagisk
värdighet, men Gud välsigne Gustaf III
ändå, icke för akademins skull, utan
därför att han var så fin och älskvärd
i all sin teatrala pomp.
Konservatism och smak för det gamla ligger icke
särskildt för mig, men jag håller af en
del själiskt sociala begrepp, som tyckas
vara i försvinnande — t. ex. det
chevalereska och kungliga. Men månne
det icke kan komma igän under friare
och naturligare former än såsom
institutioner? Gud frälse en värkligt född
kung att vara kung i våra dagar — en
hederlig borgare med stadgade
principer lämpar sig bäst för tronen nu för
tiden, icke en härskarnatur, men Gud
bevare oss också för meningslösa
vettvillingar fastsatta på tronen genom
arf-Iag eller dylikt. Kungar behöfva vi,
men de skola ha tillfälle att själfva
skapa sitt rike och utstaka gränserna
för sin makt — ädlingar likaså. Jag
tror att vi först måste gå igenom en
socialdemokratisk period, ledsamt pedantisk och
formalistisk gunås, men som jämnar ut allt
så att täflingsväsendet får begynna pä
nytt med lika startningsvillkor — man
kan då utröna hvad som är högt äller
lågt af naturen, utan att förvillas af
skenbarheter. Hvad beträffar Sverige
och Norge, så är jag visserligen led vid
det seminaristiska och amerikaniserande
i den norska demokratin, men jag kan
sannerligen inte känna mig glad öfver
förstakammarhållningen i Sverige. Det
konservativa Sverige tror jag inte
precis har särdeles stor själfkritik, men
däremot tör det möjligen gälla det
liberala — det förefaller mig som de där
gamla herrarne, som tala om att
besätta Norge äller något ditåt, klädde ut
sig i Karl XII:s handskar ungefär i
samma stil som högst salig hans
majestät Gustaf IV Adolf och det bevisar
ingen själfkritik. I rent litterärt
hänseende tycker jag det kan vara mer
skäl att tala om bristande själfkänsla
— Norge kan ha haft en stor period
med stora personligheter och ett friskt
flödande källsprång, men vår tid kan
komma igän och det föraktfulla
nedblickandet från Dovre är icke precis så
alldeles berättigadt. Vi äro i alla fall
mer mångsidiga och inte så
förskräckligt begrafningshögtidliga.
Hamsun går för rästen våldsamt i
härnad mot det hemnorska, men
tyckes mig ibland ha något af
lægepredi-kant själf och är ibland rent befängdt
straffdomsmoralisk. - - -
Jag är i alla fall glad i Hamsun,
det är något tusandjäfla i honom, dels
äkta, dels konstgjordt, men äfven det
oäkta har ett visst behag hos honom,
man ler invärtes åt hans impertinenser
och imponerande attityder — han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
