Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fröding och Heidenstam. Ur en brefsamling i Sveriges författarförenings arkiv, meddeladt af Ruben G:son Berg. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröding och heidenstam
så stor att den förefaller äkta och
oskyldig. Han skref något om den gyldene
ljusastaken i Uppenbarelseboken med
anledning af min lilla
mammas-gosseoskyldiga »Höga Visa» — det var bland
det befängdaste jag tänkt mig — han
anklagade mig t. o. m. för hädelse!
Fallström erinrar något om mig själf,
icke blott i sin Lucidorsolycklighet utan
äfven i dikten — d. v. s. där jag är
som mäst stiliseradt bodjungfrusöt.
’Jägerskiöld var smal och lik kronprinsen
för 15 år sedan, då han var upsalaskald
och ibland var att se på Östra Agatan
— han måtte vara alldeles förändrad
nu, äftersom han liknar en
stenåldersjätte. Han skrifver rätt vackra värs,
men inga betydande. Lundegård
förstår jag mig icke på. — Titania är ju
ett bra ämne och delvis »fint
psykologisk», men tunn och ledsam i det hela.
Hans Prometeus var icke häller rolig.
Realisterna Geijerstam och Nordensvan
känner jag icke mycket till — jag har
läst en äller annan novell af dem — de
förefalla som sagdt hederliga och rätt
gedigna. Tor Hedberg är fin ibland,
men väl försiktig — utom i det rätt
djärfva försöket med Judas.
Personligen känner jag inte en enda
af våra litterära män.
Nu tycker jag nästan att jag
skrifvit ett lika långt bref som ditt eget,
men ledsamt och icke roligt som ditt.
Den hjärtliga humoristiska tonen mot
medrännarne på den literära
rännarbanan gladde min själ och ingaf mig den
förhoppningen att du mår riktigt bra
och känner dig jämförelsevis lycklig.»
Med anledning af Hjalmar
Söderbergs »Förvillelser» och en kritik öfver
dem af Harald Molander uppstod på
hösten 1895 en af de många debatterna
om moral och omoral och litteratur.
Fröding skref på tal om denna sak
bl. a.: »Hvad moral och omoral beträf-
183
far i och för sig, så är det väl de mäst
sväfvande begrepp i universet och jag
är väl den siste som kommer att ställa
mig på anständighetens och de svarta
omslagens sida. Förr äller senare
kommer jag troligen att skrifva något
riktigt oanständigt jag också, ty det
eländiga hemlighetsmakeriet afskyr jag med
rent personlig afsky........ Det
specielt frivola är kanske en lägre art af fri
åskådning af det sexuella, men
sannerligen tror jag att det också har sin
uppgift i en allmän befriande ränsning af
sedebegreppen. De högtidliga
hycklareminerna äro väl knappast värda mer
än en lättsinnig otuktgest, en tvetydig
vits äller något ditåt, som kan bringa
högtidligheten i olag.
Jag har försport mig hos
Aftonbladet, om de kunna bruka mig till
krönikör m. m. — jag vet sannerligen
ingen annanstans, där jag någorlunda
passar in; Sohlman har emällertid icke
svarat mig, ehuru det väl är en tre
veckor sedan jag skref.–- —- Ifall det
är sådan där trängsel och
armbågs-kamp, så vill jag inte gärna vara med
och jag fruktar för öfrigt att min hjärna,
som blifvit betydligt både trögare och
allvarligare och själfständigare på sista
tiden, icke skall tåla vid clownsprången
längre. Jag är icke häller ännu fullt
mogen för någon existenskamp därute
i lifvet.
Jag har icke fått ha dina »Dikter» i
fred — det är en ung dansk här som
tagit sig för att formligen studera dem
under flera månader. Härom dagen tog
jag och läste i dem och upptäckte en
hel mängd nytt och präktigt. De
vinna med att ligga till sig liksom vin.
Själf är jag alldeles tvintorr i själen
och skrifver vers som ett dragok — jag
undrar om det någonsin blir något af
Jaë har några hiskliga visioner
och andeäfventyr från min sinnessjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
