Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Melodien. Af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELODIEN
257
marck.
Ni har aldrig gjort henne något ondt. Ni
älskade henne. Det var bara en grym och
meningslös olycka.
saul
(lågt).
Men om jag nu visste, att hon inte kunde
öfverlefva ett barn.
maltck.
Ni säger så bara för att plåga er själf. Ni
hatar er själf. Ni vill inte tro, att det finns
något godt.
saul
(hviskar).
Jag visste det, säger jag. Och jag sade
henne ingenting, Och inte skonade jag henne. Ni
ska inte tro, att det var bara svaghet . . . lättsinne . . .
Något dref mig att döda henne. Jag tänkte på
hennes död, när jag låg i hennes armar. Det var
som ett sött gift i ådrorna.
marck.
Jag förstår inte. Jag har aldrig hört något
sådant. Hvarför vill ni, jag skall tro något sådant?
saul.
Därför att jag måste ha min dom af en
främling . . . någon som inte är som jag . . . Jag vill
se skräcken och föraktet i edra ögon, så jag får
veta, hvem jag är.
marck.
Nej, nej, säg ingenting mera! Låt mig bara
gå . . . Jag älskade henne, ja, jag älskade henne,
fast jag aldrig vågade säga det . . . Jag duger inte
till någon domare . . . Jag kan inte höra på er . . .
Jag vill inte hata er , . .
saul.
Bry er inte om, hvad jag sade nyss. Det var
bara halmstrået. Min hustru var oskyldig. Ja, jag
vet det blott alltför väl. Men om ni kunde ann,
hur jag plågade henne . . . Med envis, lurande
svartsjuka . . . Med mina despotiska nycker . . .
Var hon sorgsen, måste hon vara glad . . . var hon
glad, tvang jag henne att sörja . . . Hon var en
stackars liten slaf. Jag tappade långsamt lifvet ur
henne ... ni skulle sett hennes rådjursblick, när
hon led vällusten . . .
marck.
Tig, tig! Jag vill vara utanför ert. Ni
kommer att ångra förskräckligt, att ni talat så här med
en främmande . . .
Ord och Bild, 20:e årg.
saul.
Och ändock älskade jag henne. Ja, jag
älskade henne, så att jag afstod från allt annat. fag
hade icke en enda vän. Jag hatade hvarje man,
som kom i hennes närhet Hon var allt, hvad
jag hade. Och ändock dödade jag henne. Hvarför
är man ondare mot den man älskar än mot någon
annan ?
marck.
Det där är inte kärlek. Kärleken kan inte
vara sådan.
saul.
Ni tar väl också pröfva på. Ni får väl också
se kärlekens inälfvor. Vällusten är liten och
oskyldig, men kärleken är ond. Den är frihetens fiende.
Den vill äga, kufva, förinta. En sak är inte min,
om jag inte får förstöra den.
marck.
Jag börjar tro er om allt. Och med er har
hon lefvat? Här har hon suttit späd och oskyldig
och inte anat hvad som lurade på henne.
saul
(pekar åt innerrummet).
Där satt hon och sydde. (Går in och tar en
liten barntröja ur sykorgen). Se här! Jag satt i
timmar och såg, hur hon förde nålen och log till
sina tankar. Ja, hon kunde le ändå, hon förlät
mig alltid. Klockan slog och slog. Död, död
ekade det i mitt hufvud . . .
marck
(.ropar högt).
Usling! ... O, hvarför teg jag? Hvarför
vågade jag inte säga, att jag älskade henne?
Hvarför ryckte jag inte henne ifrån er?
saul.
Omöjligt. Hon var bunden till händer och
fötter. Det var mig, hon älskade. Om jag bara
inte visste det så säkert. Hon dog med mitt namn
på läpparna.
marck.
Hvarför finns det sådana människor som ni?
saul
(går af och an, stannar framfor Marek).
Ni menar jag gjorde bäst i att — försvinna . . .?
marck.
Jag minns en kamrat i skolan. Han kunde
inte se en liten fågel utan att kasta sten. Han
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
