Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Melodien. Af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
sigfrid siwertz
kunde inte fånga en fjäril utan att rifva af vingarna.
En gång ströp han en knähund. Han kunde inte
låta bli. Ha n . . .
saul
(stirrar pä Marek).
.. . Sitter på dårhuset nu ?
marck.
Nej, men i fängelset!
saul.
Fängelset! Ja, hvarför inte lika gärna
fängelset? Det var skönt för honom det. Det vore
ohyggligt att vara förbrytare, om det inte funnes
straff.
marck.
Ni kunde göra själfva straffet till en
utsväf-ning. Ni är en pervers egoist!
saul.
Egoist: Jag hatar mig själf, så det är en vällust
att bli kallad usling. Hur skall man hata sig själf, säg
mig det? Det kan ingen filosofi förklara. Det är
emot både naturen och identiteten.
marck.
Tänk om det vore, för att man ska lära sig
älska allt annat. När jag hör något riktigt vackert,
hatar jag mig själf. Jag ville, att en stark hand
slet ut mitt hjärta och brände det som offer åt
skönheten. Men sådant förstår ni inte.
saul
(med bitter triumf).
Nej, jag förstår inte jag. Jag ska säga er,
hvem jag är. Jag är människan utan melodi. Jag
är utanför ringen. Jag tonar inte med i symfonien.
Jag är bara bullret vid ett fall litet rassel bland
skärfvorna. Jag har inget eget lif. Därför måste
jag lefva på andra.
marck
(ser den andre i ögonen).
Nej, ni har inget eget lif. Och nu vill ni ha
mitt hat att lefva på, när ni gjort slut på hennes
kärlek. (Pekar.) N vill ha nytt lefvande kött på
operationsbordet!
saul.
Det är kanske sant.. . eller var sant. Det var
kanske därför, jag bad er hit. Men ni har vuxit
er stark på det ni fått höra. Ni kom hit som ett
barn, och nu talar ni som en man. Ni känner
väl själf, att jag inte rår på er. Nej det är ingen
fara mer. Jag vill bara bedja er om en sista tjänst.
Ni skall vara min domare, ni som är ung och
lefvande. Ni ska säga mig, att jag inte är värd att
lefva längre. (Tar oförmärkt upp en revolver ur
skrif bordslådan.)
marck.
Knifven måste ni föra — om det så ska vara
i ert eget kött!
saul.
Var barmhärtig mot mig. Ni behöfver
ingenting säga, om ni inte vill. Låt bara bli att vända
er om i dörren, när ni går, så skall det vara mig
ett tecken.
marck.
Jag vill inte alls vara er domare! Det här
är galenskap. Jag vill bara komma härifrån och
aldrig se er mera.
saul.
Alla mänskor har plikter mot hvarandra. Det
är väl ändå er tanke. Ni lefvande ha väl plikter
mot oss utstötta. Och glöm inte, att jag kan bli
farlig för andra. Jag bönfaller er! Hjälp en
förtviflad man ! Det finns ingen i världen, som
sörjer mig! Ingen som är beroende af mig!
marck.
Nej! Det är omänskligt, det ni begär!
saul.
ja, så får jag väl göra det ensam då.
mark
(får se revolvern, springer emot den andre).
Ge hit revolvern, människa! Ni är ju utom
er! Jag ropar på folk!
saul
(iskallt).
Ni kan gå! Jag har ingen användning för er
längre!
marck
(ser sig villrådigt om).
Hvad i Herrans namn ska jag ta mig till?
saul.
Gå! Ni är ju feg! Man brukar hjälpa en
•döende.
marck
(ropar högt).
Ni får inte! Inte nu! Ni måste sansa er
vänta, öfverlägga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
