Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Claudio Monteverde och det lyriska dramats uppkomst. Af Rafael Mitjana. Öfversättning från förf:s manuskript af O. R. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
RAFAEL MITJANA
tageisen och återgifvandet af känslorna
själfva men ingalunda af det känslofulla
ordet. Den böjer sig icke längre
slafviskt efter ordet utan ansluter sig i
stället till tanken. Ty musiken måste
intränga i hjärtat, och i stället för att rätta
sig efter det flyktiga intryck, som väcks
af ordet, snarare öppna örat för den
uppträdande personens djupaste känslor
än för hans repliker; den bör vidare
hålla i sikte hatts förflutna och hans
framtid — orden äro Monteverdes egna
— d. v. s. hans allmänna skaplynne.
Man må lägga märke till, hur denna
teori redan snuddar vid det moderna
ledmotivet, det samlade uttrycket för en
själ, som vi se lefva och lida under
loppet af den dramatiska
händelseutvecklingen.
För mästaren från Mantua finns
ingen annan lag än lifvet själft. För
honom är orkester och röst helt och hållet
melodi, och allt sjunger på sitt vis.
Musiken är icke längre en utstuderad
kombination af liflösa element, hopförda för
att åstadkomma en yttre verkan.
Instrumenten gråta som röster, och rösterna
storma som instrument. Orkestern
suckar, kvider, ryser och dör. Den blir
lidandets och kärlekens sannfärdiga språk,
den fria själens äkta och gripande uttryck.
Låt oss i förbigående påpeka, att det
var krafvet på samma oändliga melodi,
fri från regler och i öfverensstämmelse
endast med känslorörelserna, som dref
Wagner till sin musikrevolution, hvarvid
han stötte på motstånd från samma slags
kritiker, ty olyckligtvis förbli
förhållandena evigt desamma. I uppfattningen
af det lyriska dramat skiljer sig dock
Monteverde väsentligt från Wagner. Han
höjer med sina verk inga som helst
filosofiska anspråk, och innehållet i dem är
ingenstädes någon världsåskådning utan
rätt och slätt människan. Aristoteles’
måttfulla och harmoniska människa, hvars
hjärta är i släkt med vårt eget. Med all
önskvärd tydlighet märker man det af den
intelligenta kritik, han underkastar de
libretton, som erbjudas honom. Bestämdt
afvisar han poemet Peleo e Tetide. Hvad
skall man företaga med denna
fantasma-gori, med dessa körer af tritoner och
nereider, med detta följe af vidunder?
Och hur skola dessa hippogriffer och
dessa chimärer kunna sätta känslorna i
gång? Ariane rör mitt hjärta, därför
att hon är en kvinna, Orfeus, därför att
han är en man. Ett missfoster, en vind
kunna ej väcka min rörelse, Ariane får
mig att klaga, Orfeus att bedja, men
hvad mäktar detta åbäke? För musiken
är det obrukbart.
Som man hör, Monteverde är till sitt
väsen latinare, och han har icke glömt
den gamle Terentius’ maxim: Homo sum.
Jag bekänner, att jag vida närmare
ansluter mig till den mantuanske
mästarens ideal än till Wagners. För ett
lugnt och klart sinne skall det alltid
finnas för mycket af fantasmagori i
Nibelungarnas jättelika epopé, och dess
trollvärld förströr oss för mycket på
bekostnad af det rent mänskliga innehållet.
Förvisso förbisåg Monteverde, då han
dömde som han gjorde, att musiken
äfven är i stånd att öppna det overkliga
och drömmens värld, och han kunde
icke ana ett odödligt mästerverk sådant
som Mozarts Trollflöjten, men låtom
oss icke glömma, att den gudomlige
Mozart, på samma gång han för oss
hän till fantasiens dunkla nejder, tack
vare sitt öfvermänskliga geni äfven har
förmåga att förvandla de groteska
skepnader, som ingripa i dramat, till djupt
mänskliga gestalter, som äro i stånd att
beveka oss. Låt oss alltjämt behålla i
tankarna, att Monteverdes ideal framför
allt är grekiskt och platonskt, och att
hos honom det apolloniska, icke det
dionysiska elementet är det förhärskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
