Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Cavour. Af Einar af Wirsén. Med 5 bilder - Fyra dikter. Af Bo Bergman - Judas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAVOUR
417
situationen. I ögonblick af depression
hängde den melankoliskt ned öfver näsan,
men hade han fått någon gynnsammare
underrättelse, svängde den triumferande.
Efter en veckas sjukdom bortgick,
den 6 juni 1861, den störste statsman
Italien någonsin ägt, och detta vid en
tidpunkt, då han bäst behöfdes för
Italiens konsolidering, de olika
befolkningselementens sammangjutande till en
nation. Huru många olyckor hade ej
kunnat undvikas, om Cavours på en gång
fasta och smidiga hand under ännu ett
decennium fått föra statsrodret.
Finansmisären, korruptionen och de
uppslitande partistriderna hade då utan tvifvel
kunnat begränsas, i stället för att hota
statens existens. Nu dröjde det nära
fyra årtionden, innan jämnvikt
åväga-bragtes i statslifvet. Det är först under
de senaste tio åren som förbättringen
konstant fortskridit. Men nu är också
Cavours stora verk fullt tryggadt.
Finanserna äro goda, industrien har nått
en oerhörd utveckling, och kulturen
vinner långsamt men säkert insteg äfven
i Calabriens och Siciliens så länge
försummade bygder. Italiens framtid ter
sig i en öfvervägande ljus dager, och det
visar sig, att den store statsmannen
profeterat rätt, när han på sin dödsbädd
yttrade: »La cosa van.
FYRA DIKTER
AF BO BERG/AAN
JUDAS.
Hans drag stå skurna som i trä
af hundraårig ceder,
och utan rast och utan lä
hans mörka vandring leder
i samma stela tankars ring,
där alla gå som sveko.
Hans öga speglar ingenting.
Hans själ är bara eko
af korsets hammarslag och rop
från folket som förbannat.
Och all den vinst han skrapat hop
är mull och intet annat.
Ord och Bild-, 2o:e årg.
Den frälsare han svek som ung
har gått det sista steget.
Det var sig själf han svek — och tung
är vägen från sitt eget.
Nu korsfästs han hvarenda dag.
Det känns som spiksår bulna
i köttet, och hans hjärtas slag
slå skrämda och förstulna.
På lifvets hufvudskalleplats
ha lifvets röster somnat
— men tanken bränns som en besatts,
och intet är fullkomnadt.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
