Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Claude Mellan. En grafstickelns mästare. Af Gunnar Ekholm. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAUDE MELLAN
423
utveckling. De äldre äro hållna i en
hård ton med mörka, tunga skuggor,
andra äro mjukare och återspegla Vouets
veka, manierade stil. Samtidigt med
att han efterbildar andra arbeten, är han
själf flitigt sysselsatt med att måla och
att gravera efter egna kompositioner.
Och inom kort står han som den
obestridde mästaren bland i Rom lefvande
gravörer.
Efter tre år af oerhördt intensivt
arbete får hans hälsa en allvarlig knäck,
och under de närmast följande åren är
hans produktion mycket sparsam. Från
denna tid härröra emellertid ett par
synnerligen märkliga arbeten, Johannes
döparen i öknen och Lot med sina
döttrar. Det förra bladet är af gammalt
ansedt som ett af Mellans utsöktaste
arbeten, men måhända är det senare
trots sitt mindre format det konstnärligt
betydelsefullaste. Detta lilla blad är
beundransvärdt genom sin mjuka ton, sin
plastiskt fasta modellering och
linjefö-ringens suveräna säkerhet. Granska vi
enskildheterna är det — vid sidan af
en sådan ypperlig detalj som handen
med det transparanta vinglaset —
framförallt de friskt realistiskt uppfattade
ansiktena som fängsla intresset.
Isynnerhet är Lots hufvud ett praktstycke,
som för tanken till Riberas märgfulla
eremitgubbar.
I dessa båda blad, särskildt i
Johan-nesgravyren, se vi Mellan på väg att
utveckla den nya och egenartade teknik,
som sedan skulle sätta sin prägel på
hans konst. Endast för att ånge de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
