Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En mondän tidningsredaktör. Af Carl G. Laurin. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MONDÄN TIDNINGSREDAKTÖR
643
ningsmannen Emile de Girardin yttrade
en gång profetiskt till Meyer: »Ni kommer
att bli en verklig journalist». Han fick
rätt. Meyers danske kollega Politikens
redaktör Henrik Cavling skref en gång
i ett dystert bref från Paris: »Ett folk
har den press det förtjänar». Kanske
att den durkdrifne danske publicisten
denna gång talade sanning, men i så
fall ha fransmännen lika stora skäl till
nationell förtviflan som t. ex. danskarna.
Det är egentligen som renodlad typ
Arthur Meyer har sitt intresse, och hela
hans väsen kommer fram i de dråpliga
ord han en gång fällde under
Dreyfus-affären : »Det är brist på savoir vivre att
ej tro fem krigsministrar». Om det gäller
militära saker har han väl i hufvudsak
rätt, men då frågan är juridisk, och dä
fyrtioåtta justitieråd ha motsatt mening,
må det ursäktas en person, som också vill
vara korrekt, om han ställer sig pä den
enhälliga kassationsdomstolens sida. Men
Meyer är ej den ende som anser att
staten är i fara, om ett storkors skulle
häktas, och ändå är det väl lika
samhällsbevarande att kasta en general Mercier
i fängelse som att låta några
demonstrerande arbetare, som slagit sönder
fönsterrutor och poliser, under en tid mista sin
frihet.
Det legitimistiska Frankrike har ända
sedan 1830 lefvat i ett sterilt
fronderande, som framkallat den naturliga
effekten att det blifvit en tvinande lem
i den franska statsorganismen. Liljan
har blifvit lika overklig som romantikens
blå blomma. Man har suckat, bitit ihop
tänderna och stått overksam bredvid. Att
franskt statslif därigenom gått miste om
mycket af dyrbar god tradition ochnedärfd
förfining och att en skadlig nationell
splittring framkallats är åtminstone åsikten hos
den som skrifver detta. Denna
oppositionella ställning vid sidan af ansvaret har hos
vissa franska högerorgan framkallat samma
sorts blandning af löslighet och
förbening, som man finner hos
socialisttidningarna. A ena sidan de högerfrälsta och
å den andra de vänsterfrälsta, båda af
världen och dock icke i världen, för att
vända pä ett bekant bibelspråk. Den
religionsfrihetsifrande socialistredaktören
anser, att det är skamligt att
president-skan öfvervarar sin sons första
nattvardsgång. Den katolskt konservative
redaktören gör sig löjlig öfver presidentskans
alltför enkla och smaklösa toalett vid
samma tillfälle. Genomläser man Arthur
Meyers bok, får man klart för sig dels
hvilka allvarliga saker som röra sig i
fransk politik och hur lidelsefullt man
däri deltager, dels hvilket ytligt pjoller
som blandar sig in i de stora händelserna.
Man har ibland intrycket af att Meyer är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
