Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mödrarnas natt. Af Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J4
MILDRED THORBURN-BUSCK
ringde till strid och död,
skyarnas röda stat
blef oss till afgrundsglöd.
* Stjärnorna blickade
vredgade på vår led,
gudsdomar skickade
de ifrån höjden ned.
Kort var oss vårens ljus,
sommarn kom kall och sen.
Pärtorna i vårt hus
brunno med ödsligt sken.
Nackarna böjde .vi
tåligt mot korset hän.
Händerna höjde vi
upp till Guds moders knän.
Barnen vi slöto
brinnande i vår bön.
Tårar vi göto
rinnande hett i lön.
Hjärtanas rökelse
hade vi blott att ge,
troslåges offereld
myrrha och aloe.
Ljuset i världens natt
blef till vår enda skatt.
Offret hembära vi!» —
Hör, hur vid dörren jungfrurna mumla:
»Magnæ Matres! Väkterskor två vid
framtidens portar
fullgod gåfva och gifstor gifvare rosa.
Tackade mågen I till det hänsofna styra
er kosa,
Troslåges mödrar!»
Hjältars minne, oförgängligt
häfden gömmer, samtid ärar.
Hvem har tanke, hvem har minne
för de andra, glömda härar?
De, som utan segerns yrsel
delat nederlagets öden,
hungrat inom stängda städer,
lidit smäleken och döden.
Röfvade från hem och fränder
att som byte segrarn följa,
sköljdes de på fjärran stränder
upp af en fientlig bölja.
— Genom natten, trötta, böjda
komma de från främlingslanden.
Och ur deras stungna hjärtan
droppar blodet ned i sanden. —
Hör mödrarnas sång!
— »Trälbördor buro vi,
äga ej skatt att ge —
stridstagna, våldtagna —
vi de besegrade!
Bägarn oss lifvet bjöd
bräddats af sorg och skam,
men af vårt hjärtas glöd
buro vi skänker fram.
Smärtor vi delade,
— ingen har delat vår.
Såren vi helade,
— men ej vårt eget sår.
Barnen de knöto oss
tätt till den nya bygd,
aldrig förglömde vi
hemmet i björkars skygd.
Aldrig vår faders röst,
aldrig vår moders blick,
men vid vår smärtas höjd
— regnbågen lik, söm gick
öfver den mörka skyn —
kommande släktens fröjd
hägrade för vår syn.
Blödande framtidstro
bjuda vi hem och bo.
Offret hembära vi! —»
Hör, hur vid dörren jungfrurna mumla:
»Magnæ Matres! Väkterskor två vid
framtidens portar
fullgod gåfva och gifstor gifvare rosa.
Tackade mågen I till det hänsofna styra
er kosa,
Hjärteblods mödrar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
