Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mödrarnas natt. Af Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖDRARNAS NATT
15
Som i vårens natt ett töcken
glindrar öfver våta ängder,
så mot rymden ser jag fylkas
skimrande gestalters mängder.
Midjemjuka, vidjeveka,
vänt å nattens vingar burna.
Ur det glömda, tysta, bleka,
det förgångna frambesvurna. —
Baldersbrå och nyckelblomster
bära de i hvita händer
och den gyllne blomst, som städse
skifvan emot solen vänder.
Enkla lutor, glädjesträngar,
skogens kvitter, hagens håfvor,
dofter ifrån kratt och ängar
äro deras arfvegåfvor.
Hör mödrarnas sång!
— »Tidigt vi skördades.
Våren knappt väckte oss,
förrän det nya lif
tändes, som släckte oss.
Barnet det väntade
aldrig vi skådade.
Mödrarnas sällhet
oss aldrig benådade.
Bidande logo vi
drömögdt mot hem och bo.
Drömmarna togo vi
med oss i grafvens ro.
Blekröd vår glädjeblom
bröts som vårt lif i knopp,
lärksången ur vårt bröst
hann ej i ljuset opp.
Fattig och arm vår gärd
bjuda vi hem och härd. —
Offret hembära vi!
Hör, hur vid dörren jungfrurna mumla:
»Magnæ Matres! Väkterskor två vid
framtidens portar
fullgod gåfva och gifstor gifvare rosa. —
Tackade mågen I till det hänsofna styra
er kosa,
Glädjebloms mödrar!»
Ännu är natt, men dag skall födas ur
natten.
Sol skall födas, och lif skall födas af
solen.
Ännu vakta vakande mödrar vid härden
heliga elden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
