Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TILL GEORG BRANDES’ SJUTTIÅRSDAG
Af RUBEN G:SON BERG
Enthusiasmus est principium artis et scientiæ.
Friedrich Schlegel.
GEORG BRANDES är i
Sverige långt mera känd än
läst, långt mera beundrad
eller afskydd än tillägnad
och studerad. Sedan årtionden tillbaka
har han här merendels blifvit omnämnd
bära för att bli risad eller berömd
för något visst uttalande, medan man
däremot nästan aldrig sett hans verk
skildrade eller hans litteraturvetenskapliga
arbetsmetoder diskuterade. Och
likväl hade detta försummade varit
så oändligt mycket mera fruktbringande.
»Hans namn har blifvit liktydigt med en
brandfackla», skref en hans landsman om
honom för några år sedan, och det röda
skenet hindrar ännu många från att lära
af hans rika lefnadsverk. Till de män,
som äro mindre omstridda och farliga,
kan Brandes därför rikta samma
vemodiga lyckönskan, som Atterbom för snart
hundra år sen sjöng till Franzén:
Gläds, du, som ej till brandens bloss blef gjord!
ehuru han naturligtvis fullkomligt
instämmer i den uppfattning af
upprorskallets nödvändighet, som tog sig uttryck
i de båda följande verserna:
Men först när åskans ämnen setts förbrända
då badar sig i ljus en skärad jord.
* *
*
Den fängslande skildring, som
Brandes (i Levned) ger af sina barndoms-
och ungdomsår, visar ett tidigt intresse för
vittra och konstnärliga verk. Äfven om
man inte räknar dit, att han nästan som
nybörjare stafvade sig igenom »Fritjofs
saga», måste man framhålla den
märkliga energien att som skolgosse
öfversatta två sånger i Æneiden och åtskilliga
af Horatius’ dikter. Redan i
fjorton-femtonårs-åldern kände han sig intagen af
Hellas’ skönhetsvärld, men däremot
bortstött af kristendomens dogmatik,
sägenhistoria och kyrkobruk. Antiksalen på
Charlottenborg och Thorvaldsens museum,
gåfvo honom strålande illustrationer till
Homeros. Efter att ha läst som barn,
njutande och okritiskt, gjorde han
bekantskap med Lermontovs »Vår tids
hjälte», som frambragte en hvälfning i
hans inre, emedan han trodde sig finna
igen sig själf i Petsjörin. Genom Baggesens
smidiga vers och Hertz’ Gengangerbreve
vardt han en medveten dyrkare af den
virtuosa formen. Men framför allt
upptogs han af sina danska krior: »alla mina
instinkter drogo mig till litteraturen. De
danska kriauppgifter, som gåfvos i
skolan, upptogo mina tankar från vecka till
vecka; jag gjorde mig det största omak
i världen med dem, öfvervägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0048.html
