Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spörsmålen från så många sidor jag förmådde
och sträfvade att ge mina stilar en god
form. Omedvetet sökte jag uttryck, som
innehöllo träffande motsatser; jag
eftersträfvade målande ord och välklingande
satsbyggnad.» Om Brandes, som jag
förmodar, inte missminner sig, hade han
alltså redan då den lidelsefulla kärlek till
språket som verktyg och medel, hvarigenom
författaren af hans typ, kritikern
och agitatorn, gör sin gärning, på
samma gång han äger den poetiska
uppfattning af språkskönheten, som historiker
och litteraturforskare sällan kunna skryta
af. Sjuttonårsåldern bortsopade
emellertid plötsligt hans förkärlek för det
finslipade, formellt behärskade, och
endast det lödiga, mäktiga, storslagna
blef värdefullt. Baggesen och de andra
slängdes undan för Homeros,
Aiskhylos, Bibeln, Shakespeare och Goethe.
Och naturligtvis gjorde Heines »Buch
der Lieder» ett häftigt intryck på
honom, särskildt dess blandning af
svärmeri och kvickhet, känslobetagenhet
och ironi — det är inte bära Scotts
och Ingemanns romaner som ha
sjunkit ner från de vuxna till ungdomen.
Allt som allt synes detta ungdomslif ha
förlupit i »konstnärlig åtrå och sökan»,
som Brandes säger om det.
En röst i hans inre sade honom
också, att det var som författare han skulle
slå sig igenom. Men litteraturen bjöd
honom alldeles för aflägsna utsikter, han
måste välja ett fackstudium och valde
juridiken på grund af sin logiska
begåfning — för naturvetenskaperna hade han
inga anlag. Samtidigt bedref han en
väldig och spänd filosofisk och estetisk
läsning, i hvilken höjdpunkten
betecknades af att han tillägnade sig Hegels
system och från detta gick till Spinoza,
hvars Ethica han läste med andakt och
hänförelse. En glödande kärlek till
målning och bildhuggeri, dem han lärde känna
i sällskap med Julius Lange, hindrade
hans bildning från att bli ensidig
boklärdom. Men hans fack- och brödstudium
fyllde honom med leda och närmast
retade honom. Småningom uppgaf Brandes
fullständigt juridiken och gjorde sig i
ordning att taga magisterkonferensen i
estetik, sedan han 1863 fått universitetets
guldmedalj för en täflingsskrift om
ödesbegreppet i det grekiska sorgespelet.
Med lysande framgång bestod han sin
examen — de frågor som vid denna
förelades honom att besvara och dem han
meddelar såsom kuriosa äro onekligen i
i hög grad besynnerliga, så att det utom
kunskaper torde ha krafts ett väl
öfvadt skarpsinne för att knäcka dem. Men
just det intrycket af förståndsexercis göra
hans tidigaste arbeten, både afhandlingen
Begrebet: Den tragiske Skæbne och
enstaka recensioner från ungdomen. Äfven
om det finns en och annan rad af
personlig klang, verkar likväl det hela
närmast som skolastisk dressyr, för att
begagna Brandes’ egna ord om Heiberg.
Det filosofiska intresset ägde alltjämt stor
makt öfver honom. Radikal fritänkare
som han var — påverkan af Bröchner
och Sibbern betydde kanske mindre än
gryet och lektyren —, började han
också sin författarbana med en filosofisk
polemik, Om Dualismen i vor nyeste
Filosofi, riktad mot försöken att sammansmälta
filosofi och uppenbarelsetro. Samtidigt
var han verksam som teater- och
litteraturgranskare i tidningar.
Från denna öfvermäktiga påverkan af
dansk-tysk filosofi frigjordes Brandes
småningom genom vidgad läsning och under
långa utländska resor vunna bekantskaper
med franska och engelska tänkare.
Själf nämner han i främsta rummet Taine,
hvars konstfilosofi han fördjupade sig
i och om hvilken han 1870 disputerade
för doktorsgraden. Sainte-Beuve har väl
haft betydelse för utvecklingen af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
