Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gåtornas sten. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅTORNAS STEN
71
net Gautr (som på västnordisk botten
är ytterst sällsynt och själfTallet hör
hemma i Götalandskapen). Men längre
fram uttalar han, att Rökrunorna
troligen med svenska eller gotländska
sjöfarare kommit direkt till Vestfold. Nåja,
det ena utesluter ingalunda det andra,
och troligast är väl, att kortkvistrunorna
kommit till Norge både direkt och öfver
Britannien. Huru som helst, de tala om
förbindelser mellan östra Sverige och de
Brittiska öarna redan tidigt på 800-talet.
Till Danmark däremot ha dessa runor
aldrig kommit. Och med tiden blefvo
de både i Sverige och i Norge
undanträngda af de danska; endast enstaka
kortkvistiga typer bibehöllo sig, särskildt
i Uppland, bland de danska runorna. I
Helsingland gåfvo Rökrunorna upphof
till ännu en ny runrad, den s. k. staflösa.
— Äfven lönnskriften på Rökstenen
pekar enligt Bugge på Britannien; den har
nämligen sina förebilder där.
Men det är icke blott runskriften,
som på Rökstenen talar om
växelverkan mellan nordisk och brittisk kultur.
Själfva innehållet är ju ett riktigt litet
stycke saga, eller snarare stycken af
sagor. Detta är ett högst märkligt
faktum, ty sagan är i allmänhet icke
formen för fornfolkens episka diktning, utan
kvädet. Den bundna formen,
versformen, är den för barbarfolk
ändamålsenligaste för bevarandet af traditionerna,
ty den fastnar ju i minnet långt bättre
än den prosaiska. Men på Irland möta
vi redan tidigt prosaberättelser om
forntida gudar och hjältar, alldeles liksom
senare på Island. En egenhet för såväl
den iriska som den isländska sagan är
den, att versstrofer ställvis äro inströdda
i prosan. Det har påståtts af Bugge,
att den isländska sagan är en
efterbildning af den iriska, om ock ofantligt
öfverlägsen förebilden; och jag är böjd
för att tro, att så verkligen är fallet, ty
RÖKSTENENS KORTSIDOR.
Bugges indicier synas mig rätt starka.
Om så är, då ha vi emellertid också i
Sverige ett vittnesbörd om iriskt
kulturinflytande, och det från tiden före
Islands upptäckt. Rökstenens text är ju
äfven den prosa, om ock en ytterst
litterär och poetiserande prosa, och där
är en versstrof om Thiaurik infogad.
Har den iriska sagoformen kommit till
Sverige direkt eller öfver Gotland? Det
senare är väl sannolikast, då
arkeologiska skäl tala för tidiga lifliga förbindelser
mellan Gotland och de Brittiska öarna.
Men ännu mer säger oss Rökstenen
om den äldsta fornsvenska litteraturen.
Vi få äfven lara känna dess stil, och
det är en sak af allra största intresse.
Hade denna sten själf gått förlorad,
men dess text på den muntliga tradi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
