Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett folk som gått till de döda. Af Birger Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FOLK SOM GÅTT TILL DE DÖDA 77
DEN SISTE MARSUPIALE VARGEN. Fotografi tagen i Melbournes zoologiska trädgård.
minerade marken; det finnes trakter,
fordom bördiga, där numera ej ett får kan
lifnära sig, intet strå växa. Kampen
mot kaninerna har öfvergått till att blifva
•ett af nationens största problem. Bland
medel, som användas i denna kamp, äro
flere, som för Australiens öfriga djurvärld
blifvit af ödesdiger betydelse. Jag har
redan antydt utläggandet af gift som en
åtgärd, hvarigenom årligen miljoner
infödda däggdjur och fåglar dödas.
Införandet af den europeiska räfven är en
annan; af alla tecken att döma torde
denna acklimatisation inom kort tid på ett
fruktansvärdt sätt hämna sig. Införandet
af det blodtörstiga lilla morddjuret illern
har särskildt på Nya Zealands södra
öland medfört utrotandet af många
arter af de endast där anträffade och
för vetenskapen så intressanta i allmänhet
vinglösa fågelarterna. Ödesdigert har
varit införandet af den vanliga
gråsparf-ven, europeens ständiga följeslagare;
framfusig, egoistisk, bullrande som endast
den hvite mannen, tränger han åt sidan
alla andra smärre fåglar. Före hans
ankomst funnos i ymnigt öfverflöd flere
tiotal arter af de täcka, oskyldiga
ho-nungsätarna; de äro nu undanträngda
till civilisationens yttersta gränslinje, och
området, där de och Australiens öfriga
urinvånare kunna existera, blir dag för
dag allt mera begränsadt.
Det är för öfrigt i allmänhet som
hvilade det en förbannelse öfver de
australiska acklimatisationsförsöken; det är som
sökte naturen reagera mot detta
ingripande i dess ordning. Trastar och
starar, som infördes af hemsjuka kolonister,
hafva i det nya landet lämnat sin
hembygds vanor och förvandlats till
frukt-ätare, som göra en oerhörd skada. Hvad
stararna beträffar, hafva de blifvit en
fara för får agar na, ty de förorena ullen.
Regnbågsforellen, som till de flugmetande
engelsmännens förtjusning införts i Nya
Zealands sjöar och åar, har i det
närmaste utrotat den ursprungliga fisken och
de fordom ymnigt förekommande
kräftorna. De enda acklimatisationsförsök, j^om
kunna antecknas som lyckade, äro
sånglärkan och humlan. Det senare
experimentet, som är ett älskvärdt exempel
på tillämpad naturvetenskap, föranleddes
af de nyzealändska farmarnas bekymmer
däröfver att den af dem införda och
odlade klöfvern under inga förhållanden ville
gå i frö. Då sade vetenskapsmannen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
