- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
251

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svågrarna. Af Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVÅGRARNA

Af GUSTAF ULLMAN

]f/^ ^S| ARNDOPSMIDDAGEN hos
MnL^(^] kyrkoherdens var förbi.
Kaf-iNLJ/^J ^et kjöds omkring.
y^ h -^f — Nå, lille Erland, —

kallade fru Zolls röst, så där säreget
Salmsonskt, festmjuk, dämpad som af
tusen, värdigt burna pröfningar: — nå,
du spelar väl något litet för oss nu?
— Och hon tillade för sig: — hvad han
är lik sin mor! — Erland, tioåringen,
stod stel och ängsligt rak borta i
kakelugnsvrån. Han slog skyggt upp de stora,
bruna ögonen: —

— Nej, — pappa skall väl spela?
Erland visste ingen i världen, som

spelade så bra som pappa. — Man
skrattade: — Ja, det var rätt! — Fadern
smålog flyktigt från sin stol vid soffan,
där systern och några andra äldre fruar
tronade.

— Pappa är för trött, kan du veta,
•— sade en af dem kärvänligt, — så nu
får Erland väl göra som faster ber? —
Erland såg på fadern, men fick ingen
tydlig min till svar. Han ansåg sig då
nödsakad att lyda faster Zoll. Blek och
darrande gick han till pianot. — I
salongen blef det litet tystare, men från
yttre rummen ljöd prat och skratt. Det
tyckte Erland var så godt det, så
hördes det inte så noga, om han skulle ta’
fel. Men farbrodern Elof skyndade från
dorr till dorr, hyschande:

— Nu gör lille Erland musik! —

Så spelade han då ett par små
stycken, som han riktigt ordentligt kunde
utantill. Det gick utmärkt!

— Så där, ja! Förträffligt! Tack
skall du ha! — ropades det. Och
någon af tanterna hviskade om
»underbarn». —

— Skäm nu inte bort honom! —
varnade kyrkoherden halfhögt, och strök
betänksamt sina polisonger. Men fastern
for svassande i väg och omfamnade
gossen bakifrån ett litet tag: —

— Nå, du lille, lycka till, att bli en
lika utsökt pianist som pappa! — Jaja,
med tiden,––––med tiden! —- —

— Seså, då! — muttrade hennes
man och reste sig. Grosshandlar Zoll
hade märkt, att svågern Salmson börjat
liksom sitta obekvämt i sin emma och
förstod, att han ville undan ämnet. Zoll
grep tillfället att bryta upp, — de icke
befryndade gästerna hade redan satt sig
i marsch fram mot värden för att tacka
och säga farväl. —

— Hör du, Birger, — sade Zoll
låg-mäldt, med en mer än vanligt fast
handtryckning: — jag ville bra gärna tala
ett par ord i enrum med dig i kväll? —

Herrskapet Zoll skulle resa tidigt
nästa morgon. — Kyrkoherden spratt
till litet. Han hade mycken respekt för
svågern, som var ansedd som drifven
och framsynt affärsman, hela släktens
ekonomiska rådgifvare. På själfva ton-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free