Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vreta kloster. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VRETA KLOSTER
265
ut. S. Curman.
jiin F-UX^jE-l, /^.r jvLuo i Ei\B x uGi> AjjL}> .
Men så snart man kommit öfver de
moss-lupna stenarna i den bristfälliga
kyrkogårdsmuren, bryter vemodet fram öfver
den vanvård, som måst blifva följden,
sedan denna minnesrika plats lämnats
opåaktad. Liknöjdhetens ande har bredt
sig ut öfver allt, grafvar och gångar,
träd och buskar, murar och fönster.
Profanationen har ej skonat något, och
stundom öfverraskar man sig själf med
en vårdslöshet i sinnet, som kommer af
att ingenting ropar en till mötes: Kom
i håg, att du befinner dig på helgad
mark! Man önskade dock, att en hvar
kunde med odelad vördnad beträda
denna minnenas tempelgård midt i
Östergötlands gammalsvenska bygd.
När man en varm sommardag
kommer från den behagliga svalkan under
prostgårdens höga kastanjeträd genom
den västra kyrkogårdsgrinden och
torndörren in i kyrkan, slår en kylig och
fuktig luft en till mötes, och man får en
stund vänja ögat vid dunklet, innan man
kan; orientera sig härinne. Ett mäktigt
intryck får man af denna kyrkointeriör
med trenne skepp, af hvilka midtskeppet
är dubbelt så bredt som sidoskeppen:
sex massiva pelare i tvenne rader (de
två västligaste äro dock inbyggda i
tornmuren) uppbära de lindrigt spetsbagiga
hvalfven. Korsarmar bildas genom
sidoskeppens utvidgningar i öster. Koret,
som består af två kvadrater, är ovanligt
rymligt, och korhvalfven äro mera
spetsiga med rikare anordning af stafvar och
kolonner. Af de ursprungliga högt
belägna fönstren i romansk stil äro de flesta
igenmurade eller förändrade. Endast ett^
men ett särdeles vackert i öfvergångsstil
finnes ännu kvar i korets södra vägg. Det
hela ger ett högtidligt, om än något
tungt intyck. Den reflexionen gör man
dock snart: Här behöfver fejas och
putsas; mycket behöfver förändras eller
återställas. På den smala gången, förbi en
skräpbod och mellan förfallna bänkar
och minnestaflor skrida vi under gamla
dyrbara kyrkkronor gången framåt,
passerande den förvanskade predikstolen och
ett par anskrämliga läktare fram till ett
naket och fattigt altare, som i intet
afseende påminner om, hvad Vreta en
gång varit.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
