Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vreta kloster. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VRETA KLOSTER
267
Fot. S. Curman.
RUIN AF KLOSTERBYGGNADEN.
förfallna, liksom man i en gammal
igenvuxen park söker en så mättad stämning
som möjligt. Hvarje besökare af Vreta
skall likväl gifva oss rätt uti, att
förfallet här gått öfver alla gränser. Att
komma direkt från sommarens ljusa skönhet och
friska luft in i ett fuktigt dunkel, som
snarare påminner om en dödens boning
än ett den lefvande Andens tempel,
innebär intet upplyftande, lika litet som att
vandra mellan grafvar utan ans och vard.
Blir återigen denna kyrka ånyo ett
värdigt gudstjänstrum och dess minnen
bevarade, skall detta återverka i aktning
och allvar, icke blott hos ortens
bebyggare, utan hos alla, som ännu gärna
vallfärda till denna gamla helgade ort.
Nu har man det smärtsamma intrycket
af en åldring, som af de nya
generationerna blifvit förbisedd.
Röster hafva icke saknats, hvilka
menat, att den gamla klosterkyrkan
saklöst kunde förvittra bland gröna träd.
Den kyrkliga renässans, som står för
dörren, kräfver med än högre röst en
sådan återställelse af templet, hvilken
må kunna tjäna till uppbyggelse och
förnyelse. Och för öfrigt, huru länge
skola väl våra gamla minnen bestå
såsom sådana? Äfven förvittringens och
förgängelsens process skall en gång ha
fullgjort sitt värf, och efter minnet,
liksom efter kraften och skönheten, skall man
sedan förgäfves leta i mull och grus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
