Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fyra dikter. Af Stefan Johansson - Kvällning - Vårvisa - Vinternatt - Hvarför sörjer ditt hjärta så blödande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
Af STEFAN JOHANSSON
• KVÄLLNING.
Långt i väster ser jag den sista glöden
blekt förbrinna i kvällningens svala ro,
och i den djupa, drömmande skogen faller
skymningen vemodstung öfver däld och
mo.
Kall och isande biter den hvassa vinden,
landet frusit till dvala och död för min
syn,
men öfver drifvornas stelnade, hvita öken
blinka stjärnorna mildt ur den djupblå
skyn.
VARVISA.
Hvarför skall sorgen ditt sinna förtära,
lifvet är solljust och våren är nära,
rosorna spränga sitt fängslande band,
fåglarna ila allt högre mot ljuset,
luften är mild, och det silfrande suset
gjuter sin svalka kring vatten och land.
Öppna din själ, som i mörkret sig
sluter;
känn hur den strålande solglädjen gjuter
eldig sin glöd i ditt tvinande blod.
Stryk ur ditt öga den skuggande tåren,
öppna ditt hjärta för solen och våren,
känn hur all världen är lycklig och god!
VINTERNATT.
Jag ser min hembygds hvita vinternatt:
en ensam gård i bergets skugga
drömmer,
och öfver tegens frusna drifyor matt
i stilla klarhet månens ljus sig tömmer.
I drömlikt skimmer bergets resning
stiger,
som ur en värld, där lifvets dag förgått,
och allt är tyst och klart och kallt och
tiger
i vinternattens hvita sagoslott.
HVARFÖR SÖRJER DITT HJÄRTA
SÅ BLÖDANDE?
Hvarför sörjer ditt hjärta så blödande,
när skyn är så strålande solfylldt blå
och solen gjuter sin glödande
skönhet kring stigar och strå?
Att det hjärta du älskat så svårt dig svek,
skall därför ej ljuset ditt hjärta nå,
skall därför all världen bli ödslig och blek
och lifvets glädje förgå?
Men väl jag vet det hur bittert och kallt,
hur tungt och lidande sorgset det är,
när hjärtat förrådts och glädjen och allt
af den som ens själ fått kär —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
