Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hellas’ olympiska spel. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELLAS’ OLYMPISKA SPEL
319
ligen på sådant sätt blef längre
och kraftigare, ha moderna
försök visat. Dock äro tydligen de
språng på öfver 50 fot, som
till-skrefvos vissa grekiska hoppare,
fysiskt omöjliga.
Egenartadt hellenisk var
diskoskastningen. Den diskos som
nyttjades var en rund skifva, i
äldre tid af sten men redan på
500-talet af brons. Den synes
ha mätt från något öfver 15 till
närmare 30 centimeter i omkrets
samt ha vägt från något öfver
1 till närmare 4 kg. Gossarne
kastade med en lättare diskos
än männen, men äfven inom
hvarje särskild åldersklass synes
storleken ha växlat afsevärdt.
Kastet ägde rum från en
särskild plats som ej fick
öfver-skridas. Först lyftes skifvan upp
i jämnhöjd med ögonen
(stundom kanske högre än hufvudet)
med vänsta handen, därpå
fattades den med höger hand,
inpassades i den första leden af
de fyra sammanhängande
fingrarna, hvilka böjdes inåt kring
kanten, medan tummen och flata handen
tryckte på utsidan; för att underlätta
handens grepp var skifvan sandad. Nu
sattes högra foten fram (eller den vänstra
tillbaka), om så ej redan förut skett. Så
fördes högra armen våldsamt bakåt,
kroppen lutades snedt framåt, vänstra
knät höjdes; hela kroppen svängde kring
högra benet som kring en svängtapp.
När så högra armen slungades fram igen
och skifvan släpptes, drefs den framåt
mindre af armens kraft än af sin egen
och hela kroppens tyngd. Vänstra benet
måste sättas fram vid kastet för att ej
kastaren skulle falla omkull.
Hur spjutkastet tillgick, är ej fullt
klart. Tydligen förekom blott längdkast,
MYRONS DISKOSKASTARE.
ej målkast. Spjutet var långt och
vanligen trubbigt eller försedt med en knapp
— dock ej alltid, ty ofrivilligt dödande
kast omtalas. Det kastades i motsats
mot nutida bruk alltid med hjälp af en
remsnara, som fastbands precis eller nära
vid dess midt. Den rullades flera hvarf
kring skaftet och utlopp i en ögla, i
hvilken pek- och långfingret inträddes,
medan spjutet hvilade mellan tummen
och den öfriga handen. Eller ock
lindades remmen kring pek- och långfingret
och spjutet hvilade på fjärde fingret. Det
slungades antingen från stillastående
ställning eller med kort anlopp. Vid kastet
fördes högra armen långt bakåt i
jämnhöjd med skuldran, medan vänstra armen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
