Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hellas’ olympiska spel. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELLAS’ OLYMPISKA SPEL 327
familjer arbetade i yrken och drefvo
andra värf än sporten. Den nämnde
brottaren Milon anförde t. ex. sina
landsmän i krig. Men oemotståndligt trängde
yrkesatletiken fram. Ödesdiger vardt
härvidlag en ändring i atleternas
mathållning. Ursprungligen var denna en
enkel växtföda, men redan på 400-talet
öfvergick man till kraftig köttmat. Så
formade sig den nya atlettypen, ej
utdanad i allsidig kraft och harmoni som
den gamla, utan starkt utvecklad för en
sport men eljest knappt duglig till något.
Myrons diskoskastare och Polykleitos’
spjutbärare ersattes af boxaren (»den
Farnesiske Herakles»), med tung och
klumpig kropp, med desto lättare men
än klumpigare själ, med ärr och
blem-mor öfverallt, med öronen svullna,
tänderna utslagna o. s. v., men med prisens
mångfald i sin förrådskammare.
Spelen behöllo dock sin omtyckthet.
Sedan Hellas mist sin frihet, men riken
öfverallt bildats med åtminstone till
namnet grekiska furstar och en anstrykning
af grekisk kultur, besöktes spelen af
täflare från långt flera och aflägsnare
länder än förr. Romarna gynnade dem
åtminstone under kejsartiden. Nero lät
ju hylla sig där som segrare, sedan han
i kappkörningen fallit af vagnen, och
uppförde stora byggnader, hvaremot han
till gengäld tog med sig åtskilliga
oersättliga konstverk till Rom. Först under
de kristna kejsarne bragtes spelen, dessa
de starkaste minnena af fornhellenisk
hedendom, att sluta. Theodosius den
store förbjöd dem 395. Theodosius II
lät sätta eld på Zeustemplet. Redan förut
var Pheidias’ Zeusbild förd till
Konstantinopel, där den uppbrann vid en
eldsvåda. Goterna härjade ock Olympia.
Stora jordbäfningar gjorde resten. Fattiga
undersåtar under det Byzantiska
kejsardömet gjorde sig hus och murar af
tempelrester och statyer, delvis brännande
SENANTIK BOXARE,
förr kallad den Farnesiske Herakles.
dem till kalk. Småningom begrafdes
platsen under de jordmassor som regnet
förde ned från Kronosbergen. Blott
enstaka pelarspetsar stucko upp i den
förödelsens idylliska öken, som platsen före
gräfningarna utgj orde.
Det skulle dröja ett och ett halft
årtusende, innan utvecklingens baglinje
åter höjt sig så, att de olympiska spelen
kunde återuppstå, nu som förr ett
vittnesbörd om ifrigt vårdad kropps- och
själskultur, om en mot allfolklighet och
fri medborgerlighet sträfvande ända. Men
länge, troligen alltid, få vi förgäfves vänta
på en idrott som kan framskapa
hellenisk kroppsskönhet och därtill kan helt
utrota de irringar, hvilka hota vår tids
sport i samma mån och till mycket stor
del på samma sätt som de hotade och
till sist förstörde den antika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
