Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kyrkmåleri på västkusten under sjuttonhundratalet. Af Gustaf Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
GUSTAF BOLINDER
dock ännu mot seklets slut ganska skarpa.
Att här gå in på de direkta
förebilderna till scenerna skulle föra för långt. I
allmänhet synas de vara gjorda efter
stick öfver mer eller mindre framstående
målningar.
Mången gång ha de gamla mästarna
låtit sin fantasi och uppfinningsrikedom
få ganska fria tyglar. Holmberg
beskrifver målningarna (1756) i den nu rifna
Tegneby kyrka på Orust. Han
kritiserar dem skarpt och anser särskildt icke
helvetet vara af önskad effekt.
»Helvetets portar röja en romersk triumfbåges
smakfulla arkitektur och prydas af
basreliefer och balustrader och blomstervaser.
Utanför går det lustigt till med musik,
dans, kortspel och rummel, och t. o. m.
innanför porten ligga syndare och supa.»
leke ens skämt föraktades.
Schön-feldt lär i Nafverstad-takets helvete ha
afmålat sin supige vard så likt, att hela
församlingen kände igen honom.
Brunius, som berättar det, anser det »väl
icke kunna gillas, ehuru det visar att
målaren var en ifrig nykterhetsvän» —
ett kanske litet förhastadt omdöme om
mäster Schönfeldts bevekelsegrunder.
Porträttfigurer i kompositionerna
förekomma äfven utan mer eller mindre
elaka biafsikter, såsom framgår af den
gamle Oedmans skildring från Skee
kyrka i »Corographia Bahusiensis». »I
Chors-taket», säger han, »står med en
artig figur hela then H. Trefaldigheten
i en triangel afmålad samt Cherubim och
Seraphim omkring. I sielfwa
Kyrche-taket är ock en skiön Målning om
up-ståndelsen, ther i Sal. Pastor Tollonius
låtit sig med sin Hustro lifligen afmåla,
at man them känna kan.»
Mot adertonde seklets slut aftog
seden att måla kyrkorna. En och annan
prydes med endast ornament, och man
börjar kalka öfver de gamla. När
1800-talet inbryter, kan kyrkmåleriet sägas
vara dödt — först i våra dagar har det
åter uppstått, om än i annan form och
under andra betingelser.
Det barbariska 1800-talet har
utplånat många af de gamla skråmästarnas
verk, men åtskilliga finnas ju lyckligtvis
kvar. Hädanefter torde de väl också få
vara fredade, dessa »framstående
målningar i kyrkostil från forntiden», som
Herdaminnet naivt och respektfullt kallar dem.
Foto. G. Bolinder.
DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE. MÅLNING I FISKEBÄCKSKILS KYRKA I BOHUSLÄN.
RENOVERAD AF I. G. REIMER 1787.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
