Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Thomas Hardy. Wessexskalden och kvinnoskildraren. Af Ida Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS HARDY
439
Bathsheba i »Far from the Madding
Crowd» kan bli motståndslöst suggererad
och fångad af den glans, som för ögonen
är, af eröfrarelater som ha
trumpetfanfarers påträngande och bedöfvande effekt.
Just detta är återgifvet i den utmärkta scen,
där den oemotståndlige sergeant Troyes i
sin röda uniform kommer till mötesplatsen
på ängen ute i bländande midsommarsol
för att visa Bathsheba alla tempon i en
sabelfäktning. Hvarje snabb rörelse af
sa-beln återkastar solstrålarna åt alla håll, tills
Bathsheba står omgifven af ett firmament
af ljusblixtar. Hon är betagen. När han
till sist chevalereskt ber att få skära af en
lock från hennes hår med sin sabel, är hon
maktlöst bedårad. Han var henne för
stark. Bathsheba kände sig som den, som
vänder ansiktet mot en häftig vind och
förlorar andedräkten. Men hennes historia
visar det mänskliga i växtkraft. Om henne
heter det senare: »Hon var en kvinna, som
var hatad på tebjudningar, fruktad i bodar,
älskad i kritiska ögonblick. Hon var af
det stoff, hvaraf stora mäns mödrar danas.»
Den oöfverkomliga gränsen mellan
grundolika temperament framställer Hardy som
långt mer ödesdiger än den, som betingas
af olikheter mellan man och kvinna såsom
sådana. Tess d’Urbervilles visar
konflikten mellan temperament i dess förfärligaste
konsekvenser. Det är den boken, där
Hardys kvinnopsykologi kommer fram i
hela sin intuition. Det är som om han
hela tiden höll Tess stackars pinade hjärta
mellan sina båda händer och kände hvarje
dess sprittning. Tess är ett barn i det
förfallna, urspårade ledet af den en gång
så stolta släkten d’Urberville. Som arf
har hon fått sinnets delikatess, blodets
lidelsefullhet och nervernas öfverkänslighet,
men hon har inte skyddshöljet af
ekonomiska och sociala fördelar. Tess har
som mycket ung blifvit förförd af en
notorisk kvinnojägare. På titelbladet står Tess
of the d’Urbervilles, en ren kvinna. Skall den
man, som en gång kommer att älska henne,
se renheten som ett yttre faktum framför
allt, eller som en tendens, en inre
beskaffenhet i själfva personligheten? Tess har
tagit plats på en boskapsfarm som
mjöl-kerska, långt borta från hemmet, där ingen
vet skammen som tillfogats henne. Här
lara de älska hvarandra — Tess och Angel
Clare, prästsonen, som öfvergifvit sina teo-
THOMAS HARDYS BOSTAD, »MAX GATE»,
NÄRA DORCHESTER.
logiska studier för landtbruket. I
denna boken frestar hvarje sida till citat,
så utsökta äro naturskildringarna. De två
unga följdes åt till mjölkningen i tidiga
jnor-gontimmar, då dimmorna lågo som rifna
skynken öfver ängarna och på gräsets grå
fuktighet vor<b märken efter hvar korna
hade legat, njörkgröna öar i det utbredda
hafvet af morgondagg. De äro
tillsammans i hvila och rast, då dagshettan är
starkast och ingen orkar arbeta. Då gassar
solen ner öfver den feta Valdalen, luften
hänger tung som ett opiat öfver människor
och djur och gröda, safternas jäsning i
örterna kunde nästan höras under
fruktsättningen. För Angel Clare är Tess
ungdomen, vitaliteten, den obesmittade
naturen. Det finns en målning af Tess, som
har en Zorns friska sinnlighet. Det är en
het julidag, eftermiddagsrast, Angel
kommer utifrån. Han hör en golftilja knaka
på loftet, sedan Tess steg i trappan. Hon
kommer långsamt ner och gäspar. Han
kan se det röda inne i hennes mun. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
