- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
475

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Strindberg i Schweiz. Reminiscenser från sommaren 1884. Af Hélène Welinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRINDBERG I SCHWEIZ

475

då var denna tanke för Strindberg en
styggelse. Den tiden hyste han rentaf
afsky för allt hvad teater hette, för dess
skenlif och flärd, som han kallade det.
I själfva verket skref han, mig veterligen,
ej ett enda drama under åren 1882—1887.
Sedermera måste hans uppfattning af
teatern och dess betydelse ånyo
undergått en förvandling. Han ville ej, att
hans döttrar skulle bli skådespelerskor,
utan — ackuschörskor! Det var en
älsklingstanke hos honom, att bildade
kvinnor borde ägna sig åt detta viktiga och
maktpåliggande värf. Men för den
aristokratiska Siri von Essen var detta
perspektiv högst motbjudande. Man kan
tycka, att frågan var något tidigt väckt.
Säkert är, att den ventilerades och att
den innebar ett tvistefrö, som kanske
under årens lopp utvecklat sig till en
giftig ort.

Om August Strindberg haft samma
lycka som hans stora norska samtida att
ha en Karoline Björnson, en Thomasine
Lie vid sin sida, då hade han kanske
blifvit den bäste familjefader, ty han
saknade ingalunda anlag därtill. Till och
med en Christine Vulpius, d. v. s. en
vanligare kvinna, som utan att kunna
följa med hans författargärning ömt hade
sörjt för hans lekamliga behof och
skapat ett hem åt honom, hade för honom
varit en lämpligare hustru än den
begåfvade och högtsträfvande Siri von Essen.
Detta kan man säga utan att nedsvärta
henne, ty hon kunde ju ej hjälpa, att
hon var född med ett så utprägladt
konstnärskynne, och när man åberopar hans
snilles egendomligheter som ursäkt för
mycket af det han brutit, bör i rättvisans
namn en liknande förklaring få gälla för
hans mycket älskade och mycket
smädade maka.

Jag har på dessa blad endast velat
återgifva hvad jag själf sett och hört.
Dock ber jag att få göra ett undantag

för följande citat ur ett bref från den
Strindbergska familjens vän, Inga T., som
under vår gemensamma vistelse i
Chex-bres äfven blef min vän. Hon hade
blifvit bekant med Strindbergs redan i Paris,
där hon äfven umgicks med Björnsons,
Ibsens och Lies. I ett bref, som hon
skref till mig den 23 sept. 1885, således
ett år senare, förekommer ett ställe, som
bekräftar mina egna iakttagelser. Efter
ännu ett års samvaro med Strindbergs

skrifver hon:

»Stakkels Siri, hendes Skjæbne er tung,
men alligevel beklager jeg hendes Månd endnu
mere, og kan ikke andet end give hende skyld
for megen af hans Svagheder og skjeve
Opfatning. Han dömer andre Kvinder efter Siri, og
det er ju en Umulighed. Saa meget godt og
varmt som det end er hos Siri, saa passer hon
dog ikke til at være Hustru og heller ikke til
at være Moder, saa meget hon end holdt af
sine Born . .. Du ved jeg holder af dem begge,
og derfor lider jeg ved at se al denne
Misfor-staaelse.»

Angäende fru Strindbergs moderliga
egenskaper får jag kanske tillägga, att
en finne många år senare berättade
för mig, att hon i Helsingfors åtnjöt
allmän aktning för det energiska och
uppoffrande sätt, hvarpå hon sträfvade
och slet för att uppfostra sina barn. Om
min sagesman ej misstog sig, uppehöll
hon både sig själf och dem genom att
ge lektioner i plastik och deklamation,
något som hon säkerligen var mycket
lämpad för.

I Chexbres behöfde fru Strindberg
ej särskildt ägna sig åt sina barn, ty
hon hade en utmärkt svensk tjänarinna,
som följt dem på alla deras irrfärder.
Denna, en kanske fyrtiårig kvinna vid
namn Eva, var innerligt fäst ej blott vid
barnen, utan äfven vid föräldrarna, ej
minst vid »herrn». Hon berättade för
mig hur förtjust han blifvit öfver sonens
födelse i Ouchy för några månader
sedan, och man märkte, hur lifligt hon
deltog i hans glädje. Både Strindberg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free