Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - C. D. af Wirsén. Några minnesord af Fredrik Vetterlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. D. af WIRSÉN
499
nen Dietrichson, den liflige och
studentikose Nyblom.
Denna tid var i viss mån eklektisk.
Medan den föregående borgerliga
liberalismen sökt verkligheten, nyttan, prosan,
ville man nu ånyo anknyta vid den
ideella humanistiska bildningen, och så
kom i viss mån denna tid att liksom en
svagare regnbåge afspegla den äldre
romantikens färgstrålande himmelsbro. Men
knarrigt och ovilligt har man sedermera,
efter Strindberg och andra, ställt sig till
6o-talets studentidealism, betonat dess
svagheter och ej haft mycket hjärta för
det, som äfven hos den var ungt,
hän-fördt och vårligt.
Man ser ännu ansiktena eller hör
rösterna: den barnsligt älskvärde, litet
outvecklade Ernst Björck med det blonda
hufvudet, Pontus Wikners fårade
tankar-anlete , den känslige och spirituelle
Bäckström, den skarpe och öfverlägsne
Forssell; man tycker sig höra
»norrlandsklangen i KlockhofTs kloka ord» eller
Pelle Ödmanns något enklare lustigheter.
Och där är lyckans och naturens elegante
gunstling, en konstnär af blodet, med
lätt uppflammande frihetshänförelse för
sympatiska och olyckliga folk, med litet
dandyism och skepsis och utan mera
uthålligt intresse för världsgåtorna — den
unge Snoilsky-Alkibiades, som ända har
så mycken poetisk vekhet och ett så
svenskt hjärta. Vid hans sida går
slutligen Carl David af Wirsén. Afmätt
och förnäm, äfven han, med en egen
blandning af något manligt, envist fast
och något trånfullt elegiskt, som yttrade
sig både i utseende, röst och i de bruna
ögonens svärmeri, men i ungdomen med
glada, ja ystra lynnesdrag, var hans
själsläggning en märklig förening af
drömmarens och viljemänniskans.
Under de tidiga år, då äfven själen
snabbast växer, måste hans inre lif ha
företett en våldsamt stark blomning, ty
Fot. Joh. Jæger.
C. D. AF WIRSÉN MOT SLUTET AF
1870-TALET.
af sin högst sällsynta lärdom och sina
lidelsefulla sym- och antipatier tillegnade
Imn sig själfva grundsumman redan dä.
Hans vördnadssinne var starkt utveckladt,
och sin kärlek skänkte han för lifvet åt
dtt, som hans ungdom lärt honom älska.
Vördnadsfull stod han som barn icke
blott inför svensk häfd och svensk sång
ujan inför mycket annat, t. ex. antikens
poetiska, historiska, senare äfven
filosofiska kulturskatter, dem han med sådan
ifver tillegnade sig, att han tidigt blef
mer än »fint bildad», blef lärd.
Vördnadsfull stod han som ung inför Boströms
kateder i Uppsala, där han tyckte sig
höra en svensk och kristnad Platos
personlighetsidealism. Han läste och
begrundade alla tiders tänkare, dröjde både
vid Spinoza, Kant och Schelling, men
sin facit fick han nu i det närmaste
uppgjord — Boströms filosofiska lösning,
som syntes honom uppenbara tillvarons
väsen intill den punkt, där de stora kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
