Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - C. D. af Wirsén. Några minnesord af Fredrik Vetterlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. D. af WIRSÉN
505
Fot. L. Larsson.
WIRSENSKA MATSALEN I SVENSKA AKADEMIENS HUS.
hvilan och krafterna till nya tag. Medan
naturalismens dikt går sin gång genom
storstadskulturen och sjuder af hat och
oro, har han här med sig den
romantiska bilderboken och sagoharpan:
Allt som äggat utestänges af de gröna trädens
galler,
minnet af hvad djupast kränkte, som en
upplöst dimma faller.
Bättre än af vänners armar stöds jag här mot
furens trä.
Blåklintskrönta genie, luta bilderboken mot mitt
knä!
Djupa skuggor, svala skuggor, nu den väder-
drifne hägnen!
Mörka granar, barr och vällukt kring den tyste
främling regnen!
Genie du med väplingskransen, sagoharpan
räck mig än:
Ej för världens gunst, för hjärtats lindring vill
jag röra den!
Blandningen af idyll och denna
kontemplation är ett af den wirsénska
poesiens allra mest utmärkande kännetecken.
I ungdomen ännu ljusare, får hans
betraktelse med åren allt mer af
cypressens eller furans mörka färg, af
tonfallets högtidliga andante maestoso, som är
Wirséns och ingen annans. Hans fasta
värdiga personlighet ger fasthet och
värdighet åt dessa strofer ända ut i deras
elegiska klang.
Ett mästerverk i strofbyggnad, i
målning och ton är septemberdagen vid
Bellmans byst:
Oförgänglig grönska så sig blandar
med förgängelsen, som skrifvit texten
läsligt nog på hundra vissna blad.
Kval och fröjd — som i hans sång — sig bryta,
moln och solsken sällsamt sammanflyta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
