Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
JOHANNES Paulsson: Från antiken och från
senare tider. Populära uppsatser och föredrag.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
PJ^^I E UPPSATSER och föredrag
r-^l ^W prof. Paulsson här offentliggjort
^L^/Pm förtjäna verkligen namnet
popu-*^ ’ lara. Nu innebär — böra vi icke
ärligt erkänna detta? — i och för sig
namnet populär för bildade läsare knappast
någon lockelse. Man känner sig lätt så
att säga pedagogiskt behandlad, när man
ser det på en bok man skall läsa. Man
har en känsla af att författaren i sin stora
godhet ämnar stiga ner till läsaren och
om möjligt för en stund afstå från hela
sin stora överlägsenhet i fråga om kunskap,
skarpsinnighet o. s. v. Hos svenske
vetenskapsmän märkes ofta denna sträfvan
särdeles klart och, det må villigt erkännas,
lyckas äfven ofta i en grad, som kanske
författaren ej ens själf afsett.
Hos professor Paulsson vore det
mycket orätt att förutsätta en så oartig afsikt.
Populariseringens fara skönjes hos honom
endast så till vida, att hans uppsatser
fängsla och skänka mindre, när han ansett sig
böra slå af på deras vetenskaplighet.
Eljes märker man snarare hos honom,
att ordet populär äfven innebär ett löfte,
hvilket många forskare, som nyttja det, ha
svårt för att inlösa: löftet att ej af läsaren
fordra för mycken förtrolighet med sina
egna specialstudier, hvilket äfven det vore ett
slags egenkärlek. Professor Paulsson har
hållit det löftet samvetsgrant.
Han ger oss först ett prof på sin
öfver-sättningskonst, en konst som han förut med
största kärlek och framgång öfvat. Hans
verstolkning af Euripides »Bakkhantinnor»
hvilken förut utkommit i Göteborgs
Högskolas årsskrift, är ett poetiskt
mästerverk, hvars duktighet man först förstår, när
man ser dess öfverlägsenhet t. o. m. öfver
ett så aktningsvärdt arbete som Risbergs
Antigone-tolkning*. Detta hvad talversen
angår. I fråga om korsångerna har Pauls-
* Anmäld i Ord och Bild 1911, sid. 556.
son underlättat sitt värf genom att
om-skrifva dem på rim. Men såsom han nu
fattat uppgiften, har han löst den särdeles
väl. Det är en af antikens mest
fängslande tragedier, en sällsamt färgglänsande
hoplödning af urantik folktro och modern
ande, som han därigenom gjort tillgänglig
för den svenska allmänheten.
I föreliggande bok tolkar han en
berömd senantik idyll, »Jägarlif på Euboia»
af Dion från Prusa, där landtlifvets
enkelhet ställes i en Rousseauanskt
förhärligande motsättning mot stadslifvets
urartning, i seder liksom i samhällslif. Liksom
all äkta Rousseauism har äfven denna idyll
en social, en socialreformatorisk
bakgrund. Som en Öfversättning kan man
också till stor del betrakta följande
uppsats »Cato och kvinnorna», hvars hufvuddel
utgöres af de tal som år 195 f. Kr.
höllos i Rom angående kvinnoemancipationen,
d. v. s. närmast angående kvinnans rätt att
kläda sig elegant. De romerska kvinnorna
började nämligen med detta kraf, då de
insågo toalettens agitatoriska värde i
frigörelsekampen med en klarhet, som först
på sistone börjat skymta för nutidens
kvinnosakskvinnor.
Nästa uppsats däremot, »Till frågan
om Oidipus-sagans ursprung», är en rent
vetenskaplig utredning, fast gifven så att
hvem som helst kan följa den. Förf.
häfdar där, att Oidipus-sagan kommit från
Egypten. Sphinxen som Oidipus dödar
pekar ju afgjordt dit. Men Paulsson har
funnit ännu ett drag: Oidipus blef ju gift
med sin moder; nu finns det ett egyptiskt
gudstjänstbruk, hvilket sammanhänger med
en egyptisk saga om en gud som »var
samman» med sin moder. Denne gud,
Seth, hade till heligt djur flodhästen, och
om honom berättar en egyptisk saga just
detsamma som den grekiska myten
förtäljer om Oidipus, nämligen att han dödar
sin far och lägrar sin moder. Kanske är
det ock flodhästens klumpiga fötter som
gett upphof till namnet Oidipus (=
svull-fot, klumpfot).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
