Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Då en kyrka vandaliseras... Af Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EDSHULTS GAMLA KYRKA. TECKNING FÖRVARAD I DEN NUVARANDE KYRKAN.
DÅ EN KYRKA VANDALISERAS...
Af ANDREAS LINDBLOM
DÅ EN kyrka vandaliseras, vaknar hos människorna en lidelsefull lusta att döda och förinta allt — en känsla af samma slag som hos brottslingen, sedan blodet en gång flutit. Ty så länge något finnes kvar af det gamla och heliga, stirrar ur dess ögon en isande anklagelse, och det onda samvetet talar inför dessa stumma ting. Låtom oss därför göra table rase, så blifva vi alla förebråelser kvitt!
Den djupaste förklaringsgrunden till den förödelse, som härjat så många af våra kyrkor, är att söka uti protestantismens bristande sinne för tingens helgd. För katoliken blir ett föremål sakrosankt genom vigningen. Allt, som fanns i kyrkan skulle därför vigas, d. v. s. signas och bestrykas med den heliga oljan, chrisman.
För protestanten, som icke tror på konsekrationens kraft, borde det gent emot kyrkorna och hvad de innehålla i stället finnas en pietetens helgd. Helgonbilden, vid hvars fot våra fäder och mödrar under tider, som länge sedan förrunnit, böjt sina knän och hviskat
innerlighetens böner, altarringen där de med bäfvande hjärtan upplefvat sakramentets mysterium, den nötta grafhällen, under hvilken de sofva sin sista tunga sömn och vänta på domedag — äga de icke minnenas mystik och kräfva de icke pietetens helgd?
* * *
Jag skall berätta en historia, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Mar 21 21:37:08 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0030.html