Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Då en kyrka vandaliseras... Af Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20 ANDREAS LINDBLOM
NOAK OMTALAR FÖR SINA ANHÖRIGA GUDS UPPENBARELSE I DRÖMMEN.
AKVARELL AF NILS MÅNSSON MANDELGREN EFTER MEDELTIDA MÅLNING I EDSHULTS GAMLA KYRKA.
I somras begaf jag mig ut på upptäcktsfärd efter möjligen ännu existerande rester af de genom auktionen förskringrade konstskatterna. Efter mycket letande anträffade jag slutligen ett tiotal af kyrkans målade bräder uti fattighusets vedbod. I sitt miserabla skick förvaras nu de märkliga målningsresterna i Statens historiska museum.
Så gällde det de öfriga inventarierna. Af predikstol och altarring — intet spår. Lika litet af det mjölkdrickande helgonet i Skäljarp. Däremot lyckades jag få spaning på madonnabilden. Från gård till gård frågade jag mig fram, tills jag af en son till den ofvannämnde Byrger fick veta, att det förvarades en gammal bild hos Byrgers måg, bonden Fredrik Samuelsson i Ärnaberg. Alltså till Ärnaberg! Backe upp och backe ned gick den milslånga vägen öfver näset mellan sjöarna Solgen och Mycklaflon bort till stranden af Bellen. Där låg den röda bondstuga, på hvars mörka vind den Heliga Jungfrun satt i väntan på sin befriare. Fredrik Samuelsson (så hette gårdens ägare) tillsade sin dotter att hämta ned bilden. Bondflickan tog Guds Moder resolut i famnen och bar henne utför trappan. — Nu utgör den sköna »Madonnan från Edshult» en af prydnaderna i Statens historiska museum. Ty hon är ett konstverk af rang, en i vårt land enastående skapelse från Folkungatiden.
Hög och stolt sitter Guds Moder på sin tron, trampande med sina små fötter på Ondskans röda drake. Här är det kvinnan själf, som »sönderkrossar ormens hufvud». Kronan bär hon på sin panna, och som en drottning riktar hon blicken ut öfver de tillbedjandes skara, icke sänkande ögonen med moderlig ömhet mot sonen, som sitter hopkrupen på hennes knä. Hon räcker sitt jungfruliga bröst åt barnet, hvilket lyfter upp sin lilla hand till en smekning.
Bilden är i 1300-talets början utförd af en svensk mästare, som arbetat efter franska förebilder i skulptur (elfenben?) eller teckning (skissboksblad?). Under den nordiska konstnärens hand ha formerna stelnat till och delvis missförståtts. Veckpartiet vid det högra benet är så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
