Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Georg von Rosen 70 år. Af Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG von ROSEN
DEN FÖRLORADE SONEN. OLJEMÅLNING. 1883. I Nationalmuseum.
linjighet, som närmar bilden till de
gamla grekiska tragedierna.
Den inre storlinjigheten motsvaras
af en yttre — annars vore det ju
förfeladt alltsammans. Det är förunderligt
hur denna bild »står sig» rent
dekorativt, och — de symboliskt tänkta —
färgerna smälta för hvarje år allt fastare
samman till ett dunkelt lackartadt djup.
Allt oväsentligt »kribbel-krabbel» är nu
borta, och det är fasthet och
nödvändighet som härskar. — Endast denna
renlighet är tillräcklig som dementi af
det ofta hörda påståendet att grefve von
Rosen i Munchen arbetade under Pilotys
ledning. Inte nog med att han inte var
hans lärjunge, då han endast träffade
honom en enda gång; han kände sig t. o. m.
bortstött af den formslappa » realism»,
som ansågs vara det nya hos honom,
och det historiska intresset hos båda är
inte nog att slå en brygga mellan så
oförenliga element som Pilotys
operabarock och von Rosens strama renässansstil.
Erik XIV, som blef färdig 1871, är,
förutom allt annat, höjdpunkten af de
lineära sträfvandena i von Rosens
måleri. Men de togo sig äfven andra
uttryck, närda af impulser från gammal
och ung konst i Albrekt Diirers land.
Det är nu åter så, som då han hänfördes
af Leys, att den gamla konsten måste
filtreras genom en samtida konstnärs
temperament för att ge honom den
afgörande stöten. Några
Munchener-konst-närer, hvilkas mest betydande man var
den olycklige Rethel, hade sökt sätta
lif i en valtradition, som hette det gamla
tyska träsnittsmaneret från 1400- och
1500-talen. Inspirerad af de medeltida
dödsdansframställningarna och skakad
af 1848 års revolution, hade Rethel i
träsnittsstil tecknat lidelsefullt upprörda
eller vemodigt ljusa scener, där döden
är olycksbringaren med hånskrattet
mellan käkarna eller den milde befriaren.
Med valfrändskapens rätt tolkade von
Rosen sina egna tankar i ett motivval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
