Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kellgrens-minnen. Några ord som text till bilderna. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckningen kunde hafva sitt värde var
tydligen främmande äfven för litterärt folk
på den tiden, och de blefvo således inte
tillvaratagna.
Äldre manuskript och koncept hade
Kellgren tydligen själf förstört; att så
skulle ske med de danska böcker, i
hvilka han gjort utkast till öfversättningar,
förordnade han i testamentet, och
han torde, åtminstone under sina senare
år, hafva varit mycket njugg med att
utlämna afskrifter af sina dikter. Sålunda
kommer det sig att egenhändiga manuskript
af Kellgren äro mycket sällsynta
och följaktligen af högt värde.
Ett dylikt, en renskrift af »Mina
löjen», har länge okändt för forskarna
hvilat i Gäfle läroverksbibliotek[1], dit det
inköpts på auktion efter en 1829 afliden
fil. mag. S. Berglind. Om dess tidigare
öden upplyser följande anteckning af
denne:
»Detta manuskript är af Kellgrens egen
hand. Jag fick det i aug. 1802 af Captain
Carl Åkerhielm, då jag var hos honom på
Stora Sundby i Södermanland. Han hade
bekommit det i generalen grefve Meijerfeldts
sterbhus.»
S. B.
Dikten hade Kellgren säkerligen skrifvit
under sin första Stockholmstid, då
han var informator hos Meijerfeldt. Han
själf publicerade den inte förrän i den
samlade upplagan (och dä åtskilligt
omarbetad), men den hade blifvit tryckt
förut dels redan 1778 i utdrag i
Göteborgsbladet »Hvad Nytt? Hvad Nytt?»,
dels 1786 i Lund (samman med »Sinnenas
förening»). Med sistnämnda affattning
öfverensstämmer den nyfunna
handskriften i allt väsentligt[2], men har på ett
ställe en olika läsart af intresse,
nämligen det bekanta utfallet mot fru
Nordenflycht, som här lyder:
»Skryt ej utaf din Sapphos sånger,
Som störtat sig från Levcas bank:
Den svenska var ju tusen gånger
Mer ful, om ej så älskogskrank.»
Därtill följande not om Sappho: »Hon
slutade så sina dagar af kärlek till en
otrogen älskare. Våra Fruntimmer bruka
äfven i dylika fall, att störta sig af
förtviflan, men i en annan älskares armar.
Detta är säkert förnuftigare, om ej så
poetiskt».
Då Kellgren nedskref detta hade han
väl inte reda på, att fru Nordenflychts
öde kunde jämföras med Sapphos; med
hänsyn därtill blef sista versen ändrad till:
Mer ful och mera älskogskrank.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
