Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Portarna och andra dekorativa skulpturer för Saltsjöbadens kyrka af Carl Milles. En introduktion af Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 SIXTEN STRÖMBOM
Den hålles ut af en gudshand med
löftestecknande två fingrar. Klappskifvan
fylles af smyckaktigt små passionsscener
inom bågarkitektur och af en barnslig
madonna i flätor. I dörrkanten under
skifvan är en liten grupp af Jesu
följeskvinnor, tätt tryckta intill hvarandra.
Trots sin kämpande mångfald i motiv
och sin rika prakthållning behärskas
portarna af en ovillkorlig stämningsenhet,
sublimt allvarlig och kärf.
Äfven tekniskt sammanhållas de af
en stilistisk helhet, som i konsekvens
lämnar obetydligt öfrigt att önska och
hvars hemlighet främst måste sökas i
skulptörens utvecklade vördnad och
känslighet för materialets egenart.
Bronsen, som ju i detta fall bildar
ett motståndskraftigt organ i arkitekturen,
porten, kräfver klart uttryck för sin
fulla metalliska hårdhet. Inga former ha
därför fått illusion af stoff. Allt lefver
i materialets egen konsistens. Denna
framhålles ytterligare genom figurernas
strama former och
genom den skarpa och
djupa gravering, som vissa
detaljer tecknats upp i
under verkets ciselering.
Så äro människornas hår
och skägg, deras refben
och rynkor, rankverkens
midtelnerver, ärren i
trädets bark inhuggna till
energiska ornament,
hvilket ju öfverensstämmer
med äldre
medeltidsbronsers äkta metallstil.
framställningen begränsad mellan de
båda vertikalplanen. All perspektivisk
illusionsverkan är utesluten, och
figurerna ha i fullformad högrelief satts på
grunden. Deras proportioner äro
godtyckligt behandlade i uttryckets och den
ornamentala kompositionens intresse.
Afstands verkan och den episka
tydligheten ha tillgodosetts genom att
formerna förenklats och hopbyggts till täta
grupper, klart och kraftigt konturerade.
Rörelserna äro i största utsträckning
lagda i reliefplanets riktning, och de
skärpas och förtydligas genom djärf
förstoring af händer och fötter.
I sina mångfaldiga uttrycksfunktioner
höra de till samma monumentala
sagosläkt, alla dessa bibliska bronsgestalter,
som konstnärens smycklystna fantasi
befolkat portarna med. De ha
omskapats från villkorliga individer till tidlösa
typer, uttrycksinstrument, som
underordna sig konstverkets orkestrala helhet.
Sedda i sammanhang med Carl
Milles’ bakomliggande oeuvre, beteckna
de nya kyrkskulpturerna — framför allt
portarna — bäriga och
kärnfriska grenar på
trädet; utåt sedt, en
ojämförligt märklig insats i
den aktuella sträfvan
efter verkligt dekorativ
skulptur, tänkt och gjord
i samband med
arkitekturen och dess tektoniska
lagar.
Med tanke på de bästa
af dem ljuda för mig
Théophile Gautiers ord:
Liksom i
alabasterskulpturen är äfven här
Tout se passe — L’art
robuste
seul a Téternité.
PORTKLAPPEN TILL GLÄDJENS
DORR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
