Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Den medvetna. Studie af Ode Balten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MEDVETNA
Studie af ODE BALTEN
Jg»^TT LEENDE glider då och
Ml ] ®j då öfver ansiktets sorgbundna
In I i @j klokhet, när hon sitter och
skrif-|ggg^|||)Jver till sin bästa väninna:
Till gagnet här i världen är han
recensent. Som försvar för att han
öfverhufvud tillåter sig skrifva brukar han
påstå, att själfva Apollon nog ibland
fann de olympiska timmarna för
långsamma, tog båge och pil som syster
Artemis och gick till omväxling ut i
lunden för att roa sig med en liten
målskjutning på månen. Att skrifva var
ungefär detsamma som att skjuta till
måls på månen, nej på stjärnorna. Den
strålögde var ju allt som oftast
gräsänkling, och det var nog då han fann
tiden särskildt lång. Hans gemål delade
ju med Parnassens öfriga gudinnor den
svagheten att med förkärlek vistas hos
jordens män. Och gudomligt ödmjuka
lydde de ju sina böjelser, gudinnorna,
i det fallet förresten rena motsatsen till
sina nu lefvande jordiska systrar, brukar
han säga.
Min recensent är ständig gräsänkling.
Det evigt kvinnliga passerar honom bära
eller får passera; han har lofvat sig, att
ingen skall »ärfva hans sorgsna och trötta
hjärta». Han är i medelåldern och
skryter med att vara ganska medveten om
många af lifvets kalla sanningar, hvilket
ju inte motsäges af hans skygga och
stela yttre. Naturligtvis går han ensam,
fast han inte har svårt att vinna
sympati af dem, förstås, som han själf alltid
blir okänslig för. På samma sätt
uppskattas han aldrig af dem, som vinna
hans egen ynnest. Han är därför
hänvisad till att på ett eller annat yttre
sätt betala det sällskap, som ger honom
utbyte eller behag. Men detta förbju-
der honom ju stoltheten, så att han i
allmänhet förblir enslingen.
En vacker dag blef han bekant med
min lilla sjuttonåriga syster, som alltså
är minst tjugo år yngre än han. Mellan
dem blef samförståndet ömsesidigt. Jag
kan inte neka till att hon har ett
ovanligt spelande, brådmoget och hungrande
intellekt. Hon verkade stimulerande på
hans utpinade idealitet och tinade upp
hans med åren valnade tankelif. Det
var hans fröjd att blicka in i hennes
hjärnas smakfullt inredda lilla lyxvåning,
där ännu ingenting var ordnadt med
hänsyn till lifvets många triviala
omständigheter och kraf, utan allt var
öfverflöd och ren festivitas. Han kände sig
i hennes sällskap upplefva en ny vår
midt i hösten. Hon blef vårfloden, som
kom med den smältande snön från
bergen och fyllde hans torra flodbädd
med sprudlande hast. Hennes barnsliga
oförfäran friskade upp honom likt
stänket från ett springvatten, som börjar
spela i aftonkvalmet efter en het dag.
Han liknade henne vid en nybyggd
lustjakt, som just i morgongryet för första
gången får loss förtöjningen och
äfventyrligt styr ut från strand utan någon
aning om orkanen, som rufvade i
synrandens purpur. Med vinden spelande
i seglen och vimpeln i topp vaggade
den smäckra snäckan hän på det
nyckfulla hafvet.
De gingo en dag i början af
bekantskapen skämtande på gatan. Han skulle
gissa hennes dopnamn. Han berömde
sig af att vara särskildt skicklig i att
gissa namn; också de ha sin prägel,
som ofta stämmer med bärarinnans. Han
brukade ofta ana en kvinnas förnamn,
om han hyste intresse för henne. Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
