Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gerhart Hauptmann. Af Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERHART HAUPTMANN 381
UPPGÅNGEN TILL VILLAN I AGNETENDORF.
slites mellan sin förtviflan till döden och
sin längtan efter frälsning, och genom hvilka
strider han drifves att antaga offret, blir
oss fördoldt. Så förehåller oss diktaren det
betydelsefulla mötet mellan Heinrich och
Ottogebe i ödemarken. Att koncentrera
ett idédrama i ett själslif lyckas Hauptmann
lika litet här som i »Florian Geyer» och
»Die versunkene Glocke». Dock behåller
»Der arme Heinrich» sin styrka genom sin
poesi, adlad genom en skönskuren
språkform.
En tredje grupp i Hauptmanns
produktion kan betecknas som psykologiskt
karaktärsskildrande. När han håller sig till en
ren bildframställning af människor — utan
att i ideel ram vilja ge dem världsbetydelse
— när han endast dramatiskt analyserar
och exponerar dem och visar dem i lefvande
situationer, tecknar han ofta figurer med
sann och fin prägel. Om jag förbigår
Einsame Menschen, som med alla sina
tekniska förtjänster är ett rätt blekt och
konst-ladt stycke — den kraftlöse, känsligt pockande
hjälten Johannes Vockerat är en figur, som
icke kan tillvinna sig något bestående
intresse — så är den första moderna
karaktärsstudien — i ofvan angifva mening — som
möter oss i hans dramer College Crampton.
Lifstroget och med fina individuella drag
ger oss diktaren här bilden af en försupen
konstnärsbohéme, ett älskvärdt original,
tecknadt med förstående och sympatisk
humor. Hans komiska mästerverk är emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
