Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tessinska palatset. Af Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
OSVALD SIRÉN
DEN FRÄMRE GÅRDEN I VILLA PAPA GIULIO I ROM.
Dessa infattas med arkitektoniska ramar
af delvis kulissartad natur, hvilka
komponerats med hänsyn därtill att gårdarna
må framstå så stora som möjligt. Den
relativt lilla hufvudbyggnaden, som är
insatt mellan förgården (numera slopad)
och trädgården, består i bottenvåningens
midtparti af en vestibul och en
kolonnhall, som öppnar sig med tre stora bågar
mot trädgården: utsikten är fri för den
inträdande, man ser genast bort öfver
båda gårdarna ända till tomtens bakre
gränsmur, där blicken ledes vidare genom
ett skenperspektiv. På ömse sidor om
trädgården öppnade sig kolonnarkader,
hvilkas ringa djup naturligtvis icke
framträdde för den som såg dem i
längddimensionen (numera äro de tillmurade),
och såsom afslutning af trädgården
placerades konkava kulissmurar, mellan hvilka
vägen gick fram till den bakre gården.
Linjerna bukta sig. i bakgrunden, de
arkitektoniska gränserna vika undan och
öppna sig såväl på sidorna som i fonden.
Dessutom följa icke sidobyggnaderna
parallella linjer utan konvergera betydligt
mot bakgrunden, så att här blir plats för
korta tvärfasader, hvilka ge illusion af
stora flygelbyggnader, som delvis alis icke
existera. För den bakre gården tillämpas
samma grundplansform: hopdragen
framtill, vidgande sig bakåt, hvarigenom
naturligtvis breddillusionen ökas. Då gården
ursprungligen var planterad med stora
träd — samt i följd af den främre
hopdragningen och de i vinkel ställda
tvärfasaderna — var det också svårt att i en
blick mäta bakgrundsfasadens verkliga
bredd. — Denna fasad öppnar sig, som
bekant, i öfre våningen med en
bågställning, ledande till en perspektiviskt
konstruerad kolonnhall, som ger illusion af
ett långt större djup än den i själfva verket
äger. Under denna — på nedre botten
— var ursprungligen ett »eremitage» eller
en konstgjord grotta med mossiga bänkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
