Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gardasjön. Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARDASJÖN
651
SCALIGERBORGEN I SIRMIONE.
tyer och inskrifter. Ännu i denna dag
residerar en grefve Brenzone, ättling af
den vid 98 års ålder aflidne veronesiske
lärde, i S. Vigilio-villan, hvilken med
hela sitt komplex är så pietetsfullt
bevarad genom tiderna, att en kännare som
konsthistorikern Henry Thode kallat S.
Vigilio »den enda i nästan fullständigt
orördt skick till vår tid bevarade
humanistvilla från renässansen». Den tyske
målaren Böcklin skall härifrån ha hämtat
motivet till sin bekanta målning Dödsön.
Bergens sista väkt på andra sidan
sjön, midt emot S. Vigilio, klippan
Ma-nerba, tros en gång ha burit på sin högsta
topp ett Minervatempel, sedan stod där
under medeltiden en stark borg, som till
sist blef ett röfvarnäste, hvilket
tillintetgjordes 1787. Nu reser sig däruppe på
toppen, hvarifrån utsikten öfver
Garda-sjön är en af de härligaste, ett stort svart
järnkors öfver raserade grundmurar och
spräckta källarhvalf.
Ön mellan S. Vigilio och Manerba, Isola
di Gårda, bebodd redan på romerska tiden,
blef sedan likaledes en medeltida borg,
hvilken af franciskanermunkarne, som
härskade här från 1200-talets början ända
till 1797, gjordes till ett kloster, som i sin
tur på 1890-talet fått vika platsen för ett
marmorpalats i veneziansk gotik, där nu
furst Scipio Borghese och hans svärmor
hertiginnan Maria de Ferrari residera.
Ännu ett litet stycke längre mot söder,
och Sirmiones smala halfö dyker upp
med sina väldiga, af olivträden delvis
öf-vervuxna romerska ruiner, sin präktiga
Scaligerborg och sitt stora moderna
svaf-velbad. Och långt i fjärran bortom
Sir-mione skymtar man på Lombardiska
slätten som ett väldigt utropstecken
minnestornet öfver slaget vid Solferino, ett
vittnesbörd om, hur på dessa fält, öfver
hvilka en gång hunnerkonungen Attila,
»Guds gissel» som han kallade sig själf,
stormade fram med sina vilda horder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
