Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vittra storhetsminnen. Kvinnliga minnesbilder från Geijers och Tegnérs tid. Af Erik Hedén. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITTRA STORHETSMINNEN 21
MALLA MONTGOMERY. TECKNING AK AMALIA VON HELVIG. 1805.
Tillhör doktor G. W. Geete.
om den yttre olikheten mellan den
tidsalder, hvilken just såg början af
industrialismen, och vår egen, då denna helt
satt sin prägel på lifvets villkor. Vi fä
en erinran om den tid, som nu blott
lefver i gamla personers minne, då vargen
ännu var ett vanligt och farligt rofdjur
ända ned till Göteborgstrakten. Malla
omtalar från 1815, hur vid Edsberg (alltså
helt nära Stockholm) hennes husin Claes
Rudbeck under en ridt såg sin
favorithund angripen af en varg och lyckades
rädda sig och denne endast med
yttersta lifsfara samt med vargen nafsande
hästen i bakbenen ända fram till gården.
Martina von Schwerin fick på 1840-talet
å gården Råda sydost om Göteborg sin
älsklingshund ihjälbiten af vargar. Jämte
vargarna nämnas också i
Stockholmstrakten röfvare ehuru visserligen blott
ryktesvis. Däremot fick verkligen en dam
bland Mallas vänner pröfva på den
romantiske stortjufven Lasse-Maja, hvilken
i detta fall ej heller visade sitt berömda
goda hjärta utan stal från en ganska fattig.
Äfven frånsedt dylika faror för
angrepp, som ju redan blifvit sällsynta,
erbjödo den tidens resor tillräckligt med
äfventyr. Vagnar, det då vanligaste
fortskaffningsmedlet, hade då troligen ännu
mer än nu förmågan att stjälpa, och
deras åbäkliga storlek gjorde en dylik
kull-körning lika farlig som monumental. Att
Geijer berättas köra omkull på en Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
