Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svenska romaner och noveller. Af Olof Rabenius - Albert Engströms bok om Island. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ENGSTRÖMS BOK OM ISLAND
61
fullare individualisering än hvad
författarinnan låtit komma henne till del. Man
har intrycket att Marika Stjernstedt här
varit för sparsam i bruket af de
konstmedel, hvaröfver hon faktiskt förfogar.
Boken utvecklar som hufvudmotiv det
orättvisa i uet rykte, som världen
utsprider om en kvinna, som haft ett erotiskt
förhållande, och ställer det i kontrast mot
det gillande eller den mildhet i bedömandet,
som mannens motsvarande förbindelser
möta hos den konventionella moralen.
Författarinnan höjer icke någon fordran
vare sig på större sexuella rättigheter för
kvinnan eller på absolut kyskhet hos
mannen; hon visar endast med en skildring ur
lifvet, hur falskt och hycklande det är att
kasta sten på en kvinna, som haft ett
kärleksförhållande, måhända grundadt på
ömhet och trohet, måhända beroende på
förirring, medan mannen opåtaldt får göra
sig skyldig till hvilken lösaktighet som helst.
Sådan Alma Wittfogel utvecklar sin
personlighet ur sitt lif, rentvår hon på ett
lysande sätt sitt rykte, medan hennes
belackare icke så lätt kunna stå ansvaret för
sina gärningar. Författarinnan har
emellertid gjort sig skyldig till det felet att för
litet framhålla Alma Wittfogels rykte och
den betydelse, det får för händelserna och
henne själf. Fama spelar egentligen den
minsta rollen i det stycke, som bär hennes
namn, och det är väl dock denna
allegoriska personlighet som författarinnan
velat skildra både i hennes makt och
intighet. Idén är klar, men den har icke
ut-organiserats, och läsaren får göra sina
slutsatser på egen hand. Han gör dem
också utan svårighet och med stöd af en
skildring, som bundit hans intresse och
utvidgat hans erfarenhet med många
minnesvärda tankar och bilder.
ALBERT ENGSTRÖMS BOK OM ISLAND
Af A. KLINCKOWSTRÖM
Albert Engström: At Häcklefjäll, minnen från
en Islandsfärd. Stockholm, E. Lundquists
bokförlag.
Baronen : Vi talade om Bardolfs bok. Det
stod i tidningen om den.
Laura: Kommer den ändtligen? Det har det
stått i sex månader.
Baronen: Sju. Hur den skulle skrifvas. Porträtt.
Hur den skrefs. Nytt porträtt. Hur den
kopierades. Intervju med
maskinskrifver-skan. som under arbetet tyckte sig spela
Beethoven. Hur den öfversattes, och
slutligen, hur den sattes. Nå. sedan
blef den visst färdig, och nu ha vi den.
Julia: Hvad Ni låter afundsjuk — fy!
(Erotikon Akt I.)
I AN TÄNKER ovillkorligen på
baron Skyttes drastiska
framställning af det Bardolfska mästerverkets
’ genesis, då man sett, hur svenska
folket i månader gått med blicken riktad
En recension af A. Klinckowströms >Bland vulkaner och fågelberg» af Albert Engström har
kommit red. till handa och införes i ett följande häfte.
mot det Grisslehamn, där den store
enstöringen författade sin länge bebådade
Islandsbok, och — för att ännu en gång citera
baronen — »nu ha vi den».
Och låt oss först som sist fastslå, att
»den väntar ej för länge, som väntar på
något godt».
Alberts At Häcklefjäll är ej blott
till omfånget — 342 sidor — utan äfven
till innehållet hans mest betydande
arbete, liksom sina äldre småsyskon
sprudlande som en geysir af godt humör och
sund småländsk lifsfilosofi, skämt och
allvar i brokig blandning, alltsammans lekande,
lockande, lätt nedkastadt på papperet med
ett språkligt mästerskap, som ej vet af
några svårigheter eller hinder, då det
gäller, att låta munnen -— eller rättare
pennan — »tala ut det, däraf hjärtat fullt är».
Stundom, någon enstaka gång, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
