- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
329

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur bokmarknaden - Af Gösta Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN

33 t

verklig uppfyllelse». De utilistiska
bihän-synen ha sålunda genom tiderna nedärfts
i konsten. Den sinnliga skönheten i
dagens konst är beroende af dess ändamål
att hylla eller tjusa.

Författaren går efter detta in på frågan
om konstens ursprung. Vid våra
känslotillstånd af lust och olust inträda
»reaktioner af ett mer medvetet slag, genom
hvilka vi söka häfva olustens förlamning
eller understödja lustens eggelse». Vi kunna
också iaktta ett medvetenhetsbegär att
framfå känslor och sinnesrörelser, som
stegra lifsförnimmelsen. Vi öfverföra dessa
data till det interindividuella känslolifvet.
»På grund af den sympatiska rapport, som
råder mellan likakännande varelser, kan
man genom öfverförande af ett
känslotillstånd till utomstående vinna samma
stegrande eller befriande verkningar som
genom de omedelbara uttrycksrörelserna.» I
denna resonanssträfvan ligger en social
betydelse af känslouttrycken och de
estetiska yttringarna, utan att ett utilistiskt
syfte behöfver skymta. Därefter uppstår
en sträfvan att tillägna möjligast många
andra sin egen känsla, som till vehikel
tar konstverket (detta må nu också
tillfredsställa praktiska behof).

Exempel: Starka glädje- och
smärttillstånd åtföljas af språng och hopp. Häri
är inget estetiskt; men yttringarna bindas
af rytm, takter, och vi ha en primitiv
konstform. — Vi följa den regelbundna
anordningen af linjer och figurer i
ornamentet och bli genom rytmisk förmedling
i ett emotionellt tillstånd.

Med denna känsloöfverföringsförklaring
förstå vi att konstverkets imitation af den
sinnliga verkligheten icke är annat än ett
medel. Därför begär ingen af konstnären
en objektiv relation af förebilden.

Projektionen af ett själstillstånd är
emellertid ej direkt. Alltid undergår det en
förvandling, ur hvilket det framgår mera
harmoniskt, »smärtan förlorar sin udd,
glädjen mister sitt öfvermätt, och den
våldsamma berusningen ersattes af en ren och
obemängd lust. Först då detta moment
har uppnåtts, dvs. då lidelser och
sinnesrörelser övergått till kontemplativa
lustförnimmelser, kan man tala om en konst
i ordets egentliga mening.»

»Att se estetiskt på världen betyder att
genom ett slags omedveten kompositions-

verksamhet utvälja, ordna och isolera
intrycken, så att de bli bärare af ett rikt
och fullt själstillstånd.» — Efter denna
inledning går författaren in på sitt
egentliga ämne, det estetiska lifvet, som är
gemensamt för konstnärer och lekmän eller
m. a. o. de förnimmelser vi erfara, då vi

estetiskt bese verkligheten.

* *

*



Det är ej tillrådligt att kalla estetiken
skönhetslära, ty under rubriken skönhet
låter ju inte ordna sig t. ex. det bisarra
och det groteska. Uttrycket skönt
(ideal-estetiskt) reserveras till »de intryck, som
motsvara hvardagsspråkets beteckning för
’vackra’ ting eller företeelser». Det
idealestetiska har alltid ansetts som det typiskt
estetiska, något som ej är underligt, då
i motsats till de öfriga estetiska
uppenbarelseformerna här finns inget »som
omedelbart eggar våra praktiska eller
moraliska sträfvanden och ingenting som
påminner om ofrihet, mödor eller strider».
»Intresselösheten närmar sig här
fullständigheten.» Den mänskliga
uppenbarelseformen af det enkelt sköna (= idealestetiska)
finns endast såsom undantag, och vår
moderna kultur är kanske ännu mindre ägnad
än t. ex. den antika att i allsidig harmoni
utveckla de mänskliga förmögenheterna.
Vi få därför vända oss till konstverken
från den italienska renässansen och än mer
den grekiska forntiden. Men vi kunna se
det enkelt sköna äfven i den öfriga
omvärlden: det dominerande landskapet i
Runebergs poetiska värld: »en sommarsjö,
med lätta vågor och klarblå himmel
däröfver. »

Härnäst ha vi att behandla behaget
och värdigheten. Schiller förklarar i sin
afhandling Ober Ajimuth und Würde
»behaget såsom en egenskap hos de yttringar,
i hvilka hvarken anden förmått undertrycka
sinnligheten, eller denna förmått kväfva den
moraliska naturen». I värdigheten åter skulle
anden eller plikten behärska naturen, och i
det sublima slutligen säges idén fullt ha
kufvat verkligheten. Under påpekan af gracens
besittande af tjus-Vxa.it, har man velat
(genom ett slutande från verkning till orsak)
ställa (det estetiska) behaget i samband
med den biologiskt viktiga behagdriften.
En sådan utväg afvisar författaren med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free