- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
338

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

BEATRICE ZADE

Man känner hans närvaro här, man gripes
omedvetet, kanske alldeles viljelöst, af
den makt, som utgår från hans sant
mänskliga personlighet, ja, man väntar
nästan att möta hans höga gestalt mellan
dessa intressanta gamla hus och på dessa
fagra, skuggrika vägar, där han lefvat och
vandrat, tänkt och skapat, där han lidit,
svärmat och drömt.

Men Goethe är lefvande ej endast här,
utan öfverallt, där tyskt språk talas, där
tyska böcker läsas, där tysk bildning och
lärdom skattas. Af alla framstående
personligheter är han säkerligen den, öfver
hvilken det mesta talats och skrifvits.
Generation efter generation har i honom
funnit en outtömligt gifvande källa för
sina andliga njutningar, lika väl som för
sin bildning och utveckling. Det
inflytande han utöfvat och alltjämt utöfvar
på den tyska kulturen är utan gräns, och
man kan ej studera densamma utan
att studera Goethe. Det finnes väl
knappast någon bildad tysk man eller kvinna,
som ej känner hufvuddragen af hans lif
och åtminstone de viktigaste af hans verk.
Allt som rör Goethe kan påräkna det
lifligaste intresse. De personer, som på
ett eller annat sätt stått honom nära, äro
en gång för alla ryktbara, och deras namn
bevaras af eftervärlden säkrare än de
dådkraftigaste hjältars.

Goethe-litteraturen är redan nu nästan
oöfverskådlig, och den tillökas dagligen.
Under de senaste årtiondena, alltsedan
den Goetheska kvarlåtenskapen efter hans
sonsöners död öppnats för den lärda
världen, har den s. k. Goethe-forskningen
bedrifvits systematiskt. Den store
diktarens person och lif äfvensom hans
umgängeskrets ha i lika hög grad som hans
arbeten varit föremål för det mest
ingående studium. Han har varit för
vetenskapen som ett stort, fruktbart land, där
hvarje tumsbredd jord först noggrant
undersökts, i afsikt att där möjligen upp-

täcka dolda skatter, och sedan
öfverlämnats åt omsorgsfull kultur för att bära
rika skördar.

Att man därvid i ifvern stundom gått
för långt, att åtskilliga sökare, i sin
önskan att upptäcka en eller annan möjligen
förbisedd dyrbarhet, gjort sig skyldiga
till misstag och stundom vilseledt den
stora allmänheten, är helt naturligt och
får ej användas som bevis mot nyttan af
den grundliga Goethe-forskningen. I själfva
verket ha vi denna att tacka för mycket.
Först genom den har det blifvit oss
möjligt att erhålla fullständig förståelse för
åtskilliga af de mästerverk Goethe lämnat
mänskligheten i arf.

Ingen konstnär har skapat mera
subjektivt realistiskt än Goethe. De gestalter,
de karaktärer, de själstillstånd, ja, ofta
till och med de händelser han skildrar
äro verkliga upplefvelser, skaldens egna
erfarenheter, hvilka i hans konstnärssjäl
blifvit hela mänsklighetens upplefvelser.
Uti detta förhållande kan man söka
grunden till den sanning, den naturliga friskhet
och verklighet, som hans diktade
personer äga. Däruti ligger hemligheten af
det oförgängligt lefvande intryck vi ännu
i dag mottaga af en Werther, en Wilhelm
Meister, af en Leonore, Iphigénie eller
Ottilie. Huru onaturliga och stelnade,
huru marionettaktiga och ofria synas oss
ej i jämförelse därmed t. ex. Schillers
noga uttänkta och af en stor andes hela
tankeskärpa skapade gestalter: en
Wallenstein, en Marquis Posa, en Thecla eller
en Lady Milford!

Goethes diktverk äro själf bekännelser,
hans personer porträtt, men i den högsta
konstnärliga mening. Ej som om han
nöjt sig med ett blott återgifvande af de
händelser han upplefvat eller en
fotografiskt noggrann bild af de personer han
trädt i beröring med. Utan det sanna
och verkliga i hans upplefvelser upptogs
i hans konstnärssjäl, växte och utvecklade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free