Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Isländsk novellistik. Af Rolf Nordenstreng. I. Benedikt Gröndal och slaget vid Heljarslod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
ROLF NORDENSTRENG
samt efterbildar Heimskringla, kommer
själfva handlingen. Kejsaren af Österrike
bjuder Napoleon III till gästabud i
Lång-bardaland, på Marengo-slätten. Två år
åtgå till att hopbringa mat och dryck;
men så äro ock all världens kostbaraste
läckerheter samlade där: russinhögar från
Sikelö, apelsinstackar från Spanien,
kamelskinkor från Indialand, elefantfötter från
Kap, rökt farkött norrifrån Skagafjord,
ejderägg från Viöey, tärnägg från Flatey,
hafstrutsägg från Stagley, kråkbär från
GarÖahrauns lavafält, stenhallon från
Vffils-staöir, blåbär från Lüneburgerheide,
får-tätmjölk norrifrån Svarfaöar-dalen, saltfisk
sunnanifrån Njarövfk, spädlamshufvuden
österifrån Mülasyssla m. m.
Gästabudsområdet är så stort, att en duktig ryttare
måste fylla stopen åt dem, som sitta ytterst,
och det är två dagars ridt från
brännvinsbrunnen. Men smakar det, så kostar
det: icke en skilling finns kvar i hela
Österrike. Naturligtvis celebreras högtiden
med en hästhetsning. Napoleons häst är
en femårig fåle söderifrån Arabien; den
hästen hade Abd-el-Kader gifvit Napoleon
och sagt, att den var en sann klenod;
den är blekgul med ål på ryggen och eldig
att se på; den har huggtänder, som det
djur, som heter babirussa1. Frans Josef
däremot låter leda fram en stengrå hingst,
ättad norrifrån Gand viksbotten;2 den hästen
hade Kallbak turs gifvit kejsaren af
Österrike i tandgåfva. Från morgon till
middag kämpa hästarna och bitas skarpt;
då segnar Napoleons häst till marken af
trötthet och dör. Men på Marmiers
inrådan tar Napoleon då sin hvita ridhäst af
Sleipners ätt. Den skrattar högt, likt en
människa, då Marmier leder fram den till
strid; och Österrikes kejsare förfäras
därvid och misstänker trolldom. Emellertid
tar också han en annan häst, stor som ett
fjäll och kolsvart till färgen, kommen
norrifrån Jötunheim; det har varit gjordt seid
för att den hästen aldrig i lifvet skall falla,
och förty sätter Österrikes kejsare stort
värde på den. Striden varar tills månen
går upp. Då snor sig Napoleons häst
rundt, reser sig kapprak upp och biter
den andre i strupen; han faller då i döden,
men aldrig i lifvet. Sedan går skimmeln
1 Det malajiska hjortsvinet.
2 Hvita Hafvet.
på bakfötterna och örfilar med
framfötter-na upp Frans Josefs tolf något närgångna
och bråkiga berserkar, så att käkbenen gå
sönder och tänderna ryka vida omkring.
De falla som timmer, och nio dö, men tre
komma undan med skam.
Detta är krigsorsaken.
Men kejsaren af Österrike, som hör
buller och brak af krigsförberedelserna i
Frankrike, sänder en minister efter sin
kloke rådgifvare, den trollkunnige dvärgen
Metternich. Denne är gammal och
gråhårig och har öfverlefvat alla
omhvälfningar i Europa alltifrån Cæsars tid. Han
bor i det fjäll, som heter Johannisberg;
det fjället är helt och hållet öfvervuxet
med vinrankor, och därifrån kommer ingen
nykter, utom Metternich. Ministern åker
iväg i en stor vagn, dragen af kejsarens
tjugu gråa älsklingshästar, öfver sjöar och
åar, fjälltoppar och kyrktorn, och så stark
är farten, att vagnen krossas i spillror, då
den törnar mot Johannisberg, och ministern
faller ur och bryter nacken. Men
Metternich känner igen ministern på guldkorsen
på bröstet, anar att kejsaren är i knipa,
tar krokstaf och vantar och rider trollridt
till Wien på så lång stund som behöfs för
att ta en sup. För att skaffa det af
Marengo-festligheterna utpankade riket pengar tar
Metternich kejsaren med sig till en
kämpehög i Reidgotaland. Färden sker på
Metternichs näsduk: dvärgen och kejsaren
ställa sig på hvar sitt hörn, en vindil fattar
näsduken, och så bär det i väg genom
luften. Kejsaren bryter upp högen,
kämpar med spöket, som sitter därinne,
dräper det och tänder eld på dess af
årtusendens stillasittande fetmade kropp och
plundrar vid skenet däraf högen på alla
dess skatter. Näsduken, som växer större
än drakvingar, bär dem båda tillbaka med
alla rikedomarna, och nu har kejsaren
pengar som sand.
Under tiden åker Napoleon per
järnväg ner till Marseille med sin här.
Lokomotivet eldas med cederträ från Libanon,
rosenträ och rökelse från Arabien. Sedan
går han ombord på sin flotta, som består
af tolfhundra skepp. Främst seglar hans
egen drake, målad ofvan vattenlinjen med
de härligaste färger, med rår af hvitt guld,
master af snöhvit marmor och
mastknoppar af rubin och smaragd. Dess gyllene
hufvud med infattade safirer spyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
