Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Isländsk novellistik. Af Rolf Nordenstreng. I. Benedikt Gröndal och slaget vid Heljarslod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLÄNDSK NOVELLISTIK
503
oaflåtligt ur sitt öppna gap daggklar och
pärlande champagne. Seglen äro af
påfå-gelssilke, glitterväfda med fasandun, och
Napoleons namn står på hvart segel-, det
har Eugenie broderat en vackertvädersdag
i gårdsbacken utanför Paris. Färden går
nu till Genua, där Victor Emanuel tillstöter
med sin här.
Kejsaren af Österrike har emellertid
sökt hjälp på olika håll och fått löfte om
understöd både af sultanen af Tartariet
och af drottning Victoria. Denna senare
kommer seglande från England genom
Gibraltarsund, och så skräckinjagande är
hennes flotta, att mången åskådare tror
ragnarök vara inne och somliga mista
förståndet. Femhundratusen härmän äro
ombord med alla slags vapen och
krigsredskap. Victoria själf far på det skepp som
heter Sköldmöskeppet; det är utanpå klädt
med mjällhvitt svandun, som ej blir vått i
sjön, och gjordt så, att det aldrig stöter
på, fast vattnet är grundt, ty det är helt
och hållet gjordt af stålfjädrar och plattar
ut sig på grundt vatten, men återtar sin
form, när det djupnar; det har master af
fläckfritt silfverberg1 och segel väfda af
kristalltenar; knappen på den främsta
masten är gjord af den sten som heter
sjömåne och har tillhört Stor-Mogul; den
är värd lika mycket som hela Indialand.
På skeppet äro tolfhundra sköldmöar, alla
klädda i brynjor af hvitt guld; deras svärd
bita på både sten och järn som på
rinnande vatten. Sköldmöarna äro grymmare
än män och ge aldrig pardon i striden;
de äro den engelska drottningens lifvakt.
Den hjälphär, som Österrikes kejsare
får från Tartariet, uppgår till närmare tre
miljoner man, de värsta illgärningsmän och
omänniskor, bergtursar österifrån Mongoliet,
med mörkbrun hud, sex alnar långa upp
till hakan och hårlösa så när som på en
lång lock bak i nacken; de gå bara och
brynjelösa, ty på dem biter icke järn. En
annan fylking kommer från Korea, det är
trollkunniga män; öfver dem råder en
prästinna, som heter Stridvada; hon är
eldröd till färgen och har två betar framme
i munnen som en elefant. Tolf söner och
tolf döttrar har hon, alla de värsta troll.
En annan del af tatarkonungens här äro
1 Dubbelspat, ett glasklart isländskt mineral,
som fördubblar alla linjer, då man ser igenom det.
människor; de äro klädda i läderbrynjor,
färgade i människoblod, och ha halsband
af örsnibbar och hjälmar af hufvudskålar
af de män, som föllo i slaget vid Ancyra,
där Tamerlan stridde mot sultan Bajazet
o. s. v.
De båda härarna mötas på Heljarslöös
slätt. Där rinner i söder ån Padus, och
längs ån äro släta, gräsbevuxna
sandstränder. Norr därom äro höga, terrasslikt
stigande klippor och branta stup från
Alperna. Uppe på terrasserna är slätt och
gräslöst. Själfva fältet är vindpiskadt och
bart, utan ett enda strå; det sägs att så
är, emedan Attila red öfver fältet för
längesedan, och allt gräset sveddes under hans
häst och spirade aldrig sedan dess.
Härarna fylka sig, Napoleons i tolf
fylkingar med fyrtiotusen man i hvarje,
hälften ryttare och hälften fotfolk; hvar
fylking till fots har tusen kanoner.
Kejsaren af Österrike har adertonhundra
fylkingar med hundratusen man i hvarje.
Drottning Victoria ställer upp sin här ytterst
under fjällräckan och låter där resa sina
röda skinntält af det läder, som heter
saffian, och med silfverknoppar på stängerna;
men sköldmöarnas tält äro af hvitt siden
med guldrosor och med guldknappar på
stängerna. Sköldmöarna rida allesammans
hvita hästar, med drottningen i spetsen;
det är, som man kan förstå, den fagraste
fylkingen på Heljarslöö. Vid
midafton-tid rider Napoleon ut, klädd i hvit
silkes-tröja och under den en guldinlagd brynja,
väfd af huggormsrefben, som Amurad den
fjärde burit och alltid segrat uti; den är
värd tolfhundra hundraden alnar vadmal.
Han rider sin goda hvita häst, som bär
guldbrynja med guldfrans på bringan. Tio
härolder med hvita fanor har han med
sig. Han rider fram till Victoria och
tilltalar henne: »Nu synes oss att det står
annorlunda till vid vårt möte än i
Skärborg senast; minns du det, Victoria, att
då kysstes vi båda med vänskap och
blidhet, och det tänkte jag då minst, att du
skulle gå emot mig i ovänners flock.»
Efter ett högtrafvande tal i fornisländsk
stil och med många allitererande uttryck
får han Victoria att lofva iaktta neutralitet,
ifall han icke ämnar ödelägga hela
Österrike; ty hon känner föga lust att sälla sig
till en här, som räknar många kämpar
mera lika vidunder än människor. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
